#Livsöden
Malcolm hade som tidigare nämnt en from förhoppning om att det skulle vara över med alla vemödor och besvär som varit. Riktig sån tur hade han dock inte.
Det visade sig nämligen att när Malcolm skulle få tillbaka lägenheten (förvisso en månad tidigare än han och sin hyresgäst kommit överens om, men han lyfter på hatten för att han åtminstone fick tillbaks sin 2-miljonerslägenhet från hen som hyrde lägenheten) så skulle fler kaniner hoppa ur den berömda trollkarshatten.
Malcolm befann sig som sagt ett par tusen mil från lägenheten vid tidpunkten då hen bestämt sig för att hastigt lämna den. Att Malcolm under många samtal tidigare betonat för hen, och fått det överenskommet, att det verkligen var viktigt att överenskommelsen skulle hålla, med tanke på just de tusen milens geografiska avstånd. Malcolm hade nämligen lite svårt att raskt promenera de där tusen mil för att göra något åt saken. Det var som vi tidigare i sagan fått höra ett minne blott för hen.
Hur som helst. Malcolm hade andra bekanta som kunde se till att en överlämning åtminstone kunde ske. Och när så skedde med dunder och brak hade hen och hen's familj dragit på smilbanden rejält. Föga oväntat för Malcolm skulle de försöka måla över alla tidigare synder genom att plötsligt bette sig som vettiga människor.
Det första som dock stod klart var att ett antal nycklar saknades. Nycklar som hen påstod att hon aldrig fått. Det rörde sig om nycklar både till den fashionabla tvättstugan och nycklar till ytterdörren i själva trapphuset. Eftersom Malcolm inte var med själv på själva återämningen var det lite svårt för honom att strypa hen och säga att jo hen du har fått alla de där nycklarna.
Det ledde alltså till att ett par nycklar för närvarande saknas. Malcolm hade nämligen lagt dessa nycklar på en specifik position i lägenheten och berättat för hen att där låg de och där kunde hen få tag i dem. Hen hade därefter inte hört av sig under hela perioden med frågor runt dessa nycklar vilket ju förefaller lite märkligt om man verkligen inte hittat dem. Om hen nu under en längre period bestämt sig för att hyra en lägenhet lät det ju lite konstigt om man inte ville åtminstone vid något tillfälle använda en tvättmaskin. Kanske tänkte hen att hon kunde spara lite pengar på att blåsa sin hyresvärd och helt enkelt köpa nya kläder, för att slippa det jobbiga med att tvätta?
Malcolm får dock återigen erkänna sin egen skuld i detta. Han hade ju inget bildbevis på att han överlämnat nycklarna till hen. Heller hade han inte någonting om detta nedskriver i deras avtal. Det finns alltså inte så mycket för Malcolm att göra än att hoppas att hen slarvat bort nycklarna någonstans i lägenheten åtminstone så det går att få fatt på dem.
Malcolm blev förstås fortsatt irriterad över detta. Det fanns liksom inte någon ände på vilken irritation hen kunde skapa.
Något som Malcolm dessutom tyckte var mycket märkligt... det var att det första hen hade sagt när själva återlämningen fysiskt skedde, till de parter som tagit Malcolms plats. Det var att citat "ni kommer säkert att fråga något om vissa nycklar, men de har jag aldrig fått". Malcolm hade dock inte sagt, nämnt, knystat, eller tänkt något på detta ämne senaste 4 månaderna så hur hen överhuvudtaget kunde komma på tanken att yttra något om detta var för Malcolm mycket märkligt. Hade hen slarvat bort dem bara ngn dag tidigare och därmed insett att hen blev tvungen att tillgripa något form av försvar det första hen gjorde?
Detta kommer troligen att innebära att Malcolm till övriga förluster riskerar att få lägga till kostnader för att ersätta föreningen för förlorade nycklar. Kostnader som han glatt bokför i sin lilla bok livets lärdom och som han kommer att må gott av att få tillföra sin förening. Förhoppningsvis hade hen åtminstone nytta av dessa nycklar under sin tid som gäst, det vore ju tråkigt, tänkte Malcolm, om de försvunnit redan de första dagarna.
Malcolm försökte skaka av sig denna lyckliga nya information som nått honom. Det fanns liksom plats för åtminstone en dålig nyhet till i detta elände. Det skulle kanske snarare kännas konstigt om det inte dök upp något nytt spöke.
Någon dag senare väntade dock nästa chock för Malcolm. Det visade sig nämligen att hen inte varit riktigt så noggrann med att lämna över post till Malcolm, eller hans bekantingar, som han först förvisso inte trodde. Malcolms bekantingar upptäckte nämligen lite trevliga nyanlända brev från ett av våra kära inkassobolag. Det hade legat där i närmare tio dagar, men hen hade självklart inte bemödat sig med att tänka att det kunde kanske vara viktigt att informera hyresgästen om. Hen hade ju trots allt, åtminstone någon gång när hen känt för att lämna över lite post gjort så, förvisso på vissa omvägar. Att hen inte hade fått med post en månad kunde ju inte göra så mycket trodde nog hen. Det var väl bara att lämna med det någon annan gång. Hen betalar ju själv sina räkningar sent och tänkte kanske inte på att andra människor inte var lika sugna på att betala sina räkningar lika sent.
Malcolm undersökte det hela närmare och det visade sig att i den sista postöverlämningen så återfanns både en gammal faktura och en påminnelsefaktura som avsåg samma avgift. Det hade alltså dröjt närmare 2 månader för Malcolm att få det brev som blev föremål för inkasso. Detta trots att hen initialt lovat att Malcolm kunde titta förbi när han ville och hämta post, eller vem som helst kunde titta förbi när som helst. Det var inte en lögn att säga att det nu kokade fullkomligt i Malcolms skalle när han upptäckte detta. Vad är denne hen för monster egentligen. Vet hen vad som kan hända om man är försent ute och inte hinner betala en faktura som går till inkasso och som inte heller inbetalas i tid? En betalningsanmärkning är svaret och ekonomiskt omyndighetsförklaring under tre års tid. Förmodligen var det precis vad hen visste, tänkte Malcolm som numera började inse att hen gjorde det mesta för att jävlas med honom.
Inte nog med att han varit schyst från början, lämnat en bra hyra. Inte tagit ut någa depositioner. Inte tecknat ned några överenskommelser på annat än deras handslag. Försökt att bistått så mycket som möjligt vid själva inflyttningen. Därtill tvingats acceptera att hen blåser honom på en månadshyra. Blåser honom på den rabatt hen enbart fick för att hyra lägenheten under hela perioden. Nej nu föreföll det som att hen dessutom var ute efter att göra ett försök att förstöra för honom ytterligare några år!
Malcolm stannade upp en sekund och funderade på detta. Om hen hade haft lite marginell godhet och sundhet i kroppen borde hen då inte åtminstone bemödat sig med att titta på de brev som anlänt? Om hen nu själv inte efter dag 1 accepterade den lösning på postutdelning som de kommit överens om torde inte hen då åtminstone ha kikat på vad det var för post som damp ned i lådan? Nej självklart inte. Vid detta laget kunde Malcolm som sagt misstänka att hen medvetet gjorde vissa saker bara för att jävlas med honom och det skulle liksom inte förvåna honom om han upptäckte ett hål i golvet någonstans i lyan när han själv får en chans att se den.
I panik betalades inkassoavgifter och kontakter togs med inkassobolagen på olika sätt. Malcolm fick hjälp hemifrån Sverige att göra likaså. Och under närmare en vecka pendlade Malcolm mellan hopp och förtvivlan om han skulle tvingas bli ekonomiskt handikappad under tre år innan han tillslut fick ett besked av inkassobolaget att inbetalningarna är okej, och att det är okej att de inkom några dagar sent. Ett skriftligt besked dessutom vilket Malcolm tackar stort för då han inte längre tror det är möjligt att komma överens om något på något annat sätt än när han ser det skriftligt.
Vreden var vid det här laget enorm hos Malcolm. Han grubblade mycket över vad han skulle göra. Han ville åtminstone skicka ytterligare en skriftlig redogörelse till sina banemän för att förklara vissa saker som hänt. Om inte annat för att bara få det ur sig ur sitt system. Samtidigt trodde Malcolm någonstans att om han förklarade det här noggrannt för hens föräldrar så liksom måste de ju på något sätt be om ursäkt för det som hänt och åtminstone till viss del hålla med om att deras hen's betteende inte varit riktigt helt okej.
Malcolm kom dock inte riktigt så långt mer än till att under en hel natt grubbla på hur han skulle gå vidare med det hela. Under den grubblande natten fick han nämligen så ont i magen att han var tvungen att ge sig in på badrummet för att få ur sig både mat och tankar. Det ledde till att han tuppade av i badrummet och vaknade upp yr och rutten och vilsen några tusen mil från alla dessa händelser.
Efter läkarbesök och ytterligare tankegångar insåg Malcolm att han nog var tvungen att lägga denna turbulens åt sidan. Att hans hastiga insjuknande borde röra sig om något annat än grubblerier över hen må vara hänt, men att det hjälpt till att ladda hans stresshormoner i kroppen kunde läkaren raskt konstatera.
Malcolm bestämde sig dock då i den stunden för att åtminstone för ett par månader lägga detta åt sidan. Hur upprörd han än blev över det som skett och fortsatte ske så skulle han inte komma någon vart i ämnet. Han fick hjälp och råd av bekanta att lägga det åt sidan och kunde nog hålla med om att det var ett bra råd att följa. Han hade helt enkelt den hårda vägen insett vilket misstag han gjort.
Ja detta är alltså fortsättningen på den saga, som inte är en saga, för Malcolm och jag hoppas att det nu finally får vara slut på mer följetonger!
Idag är det söndag och Malcolm önskar istället sin kära vän Lattebubbla ett stort lycka till kommande veckor i Börssm2015!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar