Borg slaktar IPS !

#Ekonomi

 

I förra veckan lanserade Anders Borg förslag på skattehöjningar för att minska risken för alltför stora underskott i de statliga finanserna. Självklart väckte förslagen uppmärksamhet och många var snabba att peka på den snabba omväxlingen från skattereduktioner till plötsliga skattehöjningar. Personligen fokuserar jag på Borgens initiativ till att skrota IPS-sparandet.

 

Det kanske har varit på känn, och vindarna har blåst i denna rikning, men jag har ändå inte varit med på noterna att så skulle bli verklighet. Av vad jag kunnat läsa verkar de flesta dock inte alltför upprörda över detta förslag. Och även om jag inte upplever det som någon katastrof så är jag ändock tämligen besviken på just detta förslag om det kommer att få genomslag. Kanske får jag inte med mig någon på den linjen men jag ska åtminstone kort försöka resonera om det.

 

Förslaget i korthet går ut på att möjligheterna till 12 000 kronors avdrag per år skall reduceras till 2 400 kr under år 2015, för att helt upphöra 2016. Vad som kommer att hända när man väl tar ut pengarna framgår kanske inte så tydligt, men jag förmodar att det rör sig om uttag som beskattas till fullo i inkomstslaget tjänst när den dagen kommer. Precis som tidigare!

 

Personligen har jag nu under drygt 6-7 år sparat 12 000 kr om året till min IPS. Huvudsyftet, som jag troligen nämnt tidigare, är att försäkra mig om att jag åtminstone vid 55 års ålder ska kunna gå ned i tjänst, helt eller delvis. Inlåsningseffekten är helt enkelt främst av godo för mig personligen.

 

Om man sätter lite siffror på det hela så skulle man kunna ta exemplet vad som hänt de sista fem åren. Då har jag sparat totalt 60 000 kr. (12 tkr * 5 år). Detta har kostat skattebetalarna ca 18 000 kr. 30 år senare har dessa 60 000 kr förhoppningsvis växt rejält. Troligen tiodubblats, men man kan ändå räkna lite lägre så låt oss säga femdubblats. Värdet skulle då, långt många år senare, vara 300 000 kr. Dessa 300 000 kr skulle, med en genomsnittlig inkomstskattenivå på 30%, generera 90 000 kr. Ett väldigt enkelt räkneexempel, till exempel helt utan hänsyn till ev inflation, men på samma sätt som att jag som privatperson genererar en förskjutning av min skatt så skulle staten göra likaså. En inte helt pjåkig intäktskälla för staten i framtiden.

 

När nu avdragsrätten slopas så reduceras tyvärr incitamentet för mig att genomföra årliga avsättningar till IPS. Visst, med en kraftig värdeökning på kapitalet så kanske det inte blir alltför kännbart när väl pensionen betalas ut och jag betalar inkomstskatt på uttaget. Men om värdeökningen av någon anledning blir minimal, eller som ett skräckexempel obefintlig, så kommer jag att få betala kanske 30% skatt på min ursprunliga insättning.

 

Så långt som i det sista exemplet ska det nog inte behöva gå, men för att motivera ett långsiktigt sparande behöver faktiskt staten addera något form av incitament till sparandet. Och det handlar inte om en subvention, som många verkar tro, utan det är helt enkelt en uppskjutning av skatt. De flesta partier och för övrigt arbetstagarorganisationer är nog överens om att det är viktigt att man som enskild individ ser till att utöka sin pension på ett eller annat sätt. Detta med anledning av att den allmäna pensionen och tjänstepensionen i många fall bara kommer att täcka 50-60% av slutlönen.

 

I och med detta förslag försvinner det styrmedel som staten hade på oss svenskar att utöka vår pension och alltså kompensera det "bortfall" som skett genom reduktioner i den allmäna pensionen. Detta tycker jag är tämligen trist och jag tror bortfallet i IPS-sparande nu kommer att bli enormt. Jag vet att det finns alternativ som staten istället vill leda in oss till. Flera som i många fall har fördelar gentemot en vanlig IPS. Men jag anser att det är bättre att staten lämnar långsiktiga förutsättningar för individen och låta denne själv välja vilken sparform som passar honom bäst.

 

I detta fall hade jag en långsiktig plan för mitt IPS-sparande. Något som jag, om detta förslag går igenom, definitivt får revidera. Det finns, åtminstone just nu, inte en levande chans att jag pytsar in 12 000 kr om året utan omedelbar skattereduktion om jag samtidigt skall beskattas i inkomstslaget tjänst när jag senare plockar ut pengarna.

 

Nåväl, man kan aldrig vara nöjd med varje väg en demokrati tar. Det handlar om att acceptera vissa förändringar och försöka anpassa sig. Så jag får helt enkelt göra likaså!