Radiotjänst

#Ekonomi

 

 

Så var det äntligen dags igen. Ett av de fyra tillfällen om året när jag med leende läppar matar in nuffrorna i min internetbank för denna kvartalsbetalning. En betalning som genomförs för att erhålla ett delikat smörgåsbord av filmupplevelser, nöjen, nyheter och dokumentärer.

 

För vem blir inte rörd till tårar av att beskåda de yngre kämpande människorna i Kan du slå en pensionär?

 

Vilket hjärta hoppar inte av upphetsning när det är dags för Trädgårdsonsdag med Pernilla Månsson Colt?

 

Och sitter inte du som jag, fastnaglad framför teven med din kära familj, fjärran från tankar om fredagsmys, när du sjunker ned i soffan för 23 härliga minuter av Pyjamasklubben.

 

Skämt och sido. Jag tänkte inte raljera över innehållet i Sveriges Fria Television och Radio. Däremot tänkte jag ta tillfället i akt och vädra lite åsikter om detta statliga och kirunabaserade verk och dess finansiering.

 

Det finns nämligen ingen räkning som gör mig så frustrerad som när denna trillar ned i brevlådan. Och vad är anledningen till detta? Jo att jag tycker det är så idiotiskt att det finns en viss del av den svenska befolkningen som får finansiera detta kalas medan det finns en annan del som så enkelt "kommer undan". Samtidigt som det vore så lätt att få alla att medverka till betalningen av detta genom att regeringen helt enkelt plockar bort valfriheten och inför ett riktat anslag till något departement eller Radiotjänst måhända, som får i uppdrag att hantera detta.

 

Man skulle i princip kunna ta bort hela myndigheten Radiotjänst och därigenom spara in ganska mycket pengar. Att samtidigt finansiera detta via anslagen skulle ge en betydligt lägre kostnad för varje svensk, ja det vill säga för varje betalande svensk.

 

Detta var dessutom alliansen på väg att införa för något år sedan. Men iskalla vänstervindar fick dem att dra sig tillbaka. Den enda större anledningen till detta, mig veterligen, var att det fanns en oro för att man inte kunde garantera utbudet och programmens obereoende om man slopade denna lösning.

 

Vilket i mina öron låter helt befängt med tanke på hur icke-oberoende tv-sändningarna är i dagsläget. Jag är helt säker på att det skulle gå att behålla minst samma "oberoende" även om finansieringen kom via anslag direkt från staten. (Nog kan väl byråkraterna på departementen formulera ett regleringsbrev som skulle hantera detta!)

 

Det är klart att det gör mig mer irriterad eftersom jag själv är en person som hela livet (ja sen jag fick min första egna tv i alla fall) har betalat den här avgiften. Samtidigt har jag i min bekantskapskrets flertalet som under stora delar av sitt liv (om inte hela) aldrig har betalat avgiften. Det kan röra sig om personer med både lägre, men även betydligt högre inkomst än vad jag själv har. Dessa personer återfinns både till vänster och höger på den politiska skalan, så viljan att "smita undan" är troligen lika stor var din ideologi än är.

 

Kanske får jag helt enkelt skylla mig själv att jag är en person som inte hittar sätt att "smita undan" från detta! Men såsom lagstiftningen ser ut idag så anser jag att jag själv, liksom alla andra betalande och icke-betalande tv-ägare, får finna sig i att helt enkelt laglydigt följa direktiven och som en hederlig medborgare fortsätta finansiera detta tills reglerna ändras. Varför ska vissa så enkelt komma undan denna avgift?

 

Någonting som jag ofta frågar mig när bekanta (som kan vara bosatta både på landet eller mitt i storstaden) berättar att de inte betalar avgiften och säger att de aldrig hört något från radiotjänst, är, hur förbannat svårt ska det vara att lista ut att dessa människor faktiskt har någon form av tv-uppkoppling?

 

Med en organisation som är så ineffektiv på att söka upp alla svenskar som har tv-mottagning (man torde väl kunna utgå ifrån att samtliga hushåll har det!), så är mitt vädjande förslag:

 

1. Lägg ned Radiotjänst

2. Inför anslagstilldelning för samma ändamål

3. För Kirunas välmående upprätta en ny (och betydligt mindre) myndighet med fortsatt ändamål att fördela ekonomiska resurser, men även att bevaka just det fortsatta oberoendet!

 

Jag vet inte exakt hur stor andel av de svenska hushållen som betalar tv-licensen, men jag är helt säker på att det skulle bli betydligt billigare och vara betydligt effektivare för samhället om alla var med!