Det finns ganska mycket att säga om min arbetsplats. Många tämligen komiska händelser som har inträffat de senaste åren, och ibland får man känslan av att det skulle räcka till en hel film.. kanske till och med en tv-serie. Möjligt att någon kär läsare är bekanting på jobbet, och sliter sitt hår om dessa rader passerar dennes ögon, men lite ska man väl tåla? (Om man är lite klok är det nämligen inte speciellt svårt att lista ut vart man jobbar... förmodar jag... )
Faktum är att när man jobbar på Byråkraten AB så har man till och med vissa skyldigheter att rapportera svinnet i maskineriet då och då. Och det hela måste nog ändå tas med en liten nypa salt. ;)
Idag var en sådan där, dag som är så lik så många andra dagar tidigare, när man känner att man bara jobbar med sådant som egentligen andra ska göra eller lösa.
Byråkraten gör nämligen en hel del inköp, precis som många andra företag och organisationer. Det kan röra sig om allt möjligt, såsom finfina julgardiner, lastpallar med skrivarpapper till vår papperslösa och miljöcertificerade arbetsplats eller helt enkelt någon modern och teknisk datapryl, som en Ipad. Det sistnämnda en pryl som hysteriskt mycket hjälper oss i vårt dagliga arbete... :o
När dessa inköp görs förväntar man sig att det företaget som säljer dessa finfina prylar är intresserade av att få lite cash tillbaks. Det är väl det som är grejen i ett samhälle när det gäller utbyte av varor helt enkelt. Det finns lite köpare och det finns lite säljare. Varor hit, pengar dit.
Ibland kan det röra sig om varor eller tjänster som köps in som betingar ett ganska högt värde, vilket i åtminstone mitt huvud innebär att man som säljare, så att säga, är lite mer intresserad av att denna cash kommer in. Som privatperson är jag tillexempel mer angelägen om att verkligen få betalt när jag säljer min lägenhet än att få betalt för att jag lagt ut ett par hunkor till en kompis för en middag.
På mitt kära jobb på byråkraten så har vi just en sådan säljande enhet som ligger ganska nära vår egen byråkratiska verksamhet. Låt oss kalla den Byråkraten Granne AB. På Byråkraten Granne AB (hädanefter "Grannen") är man inte det minsta intresserad av att få betalt för de varor som säljs till oss på Byråkraten AB (hädanefter Byråkraten). Detta kan få ganska osannolika scenarion att uppstå och inom detta är jag personligen ganska hårt involverad.
Jag tillhör nämligen en sån där dum och envis idiot som tycker det är viktigt att Grannen får betalt för de varor vi köper in av dem. Som privatperson har jag belönats med samma idiotiska egenskap. Dvs att jag i en kassa kan påpeka att de slagit in fel pris på en vara när jag ser att de slagit in ett för lågt pris. TROTS att jag många gånger märker av att de gör precis tvärtom. Och då ler jag som en blåögd svensk liten enfald skattebetalare och tycker att allt är glada gatan och betalar fullt ut det inslagna överpriset. Allt för att sedan på hemvägen svära åt mig själv och bestämma mig för att sluta handla på samma affär igen... Vilket jag naturligtvis ändå gör några dagar senare...
Nåväl, det var byråkraten vi skulle prata om och inte privatsidan idag. Så åter till detta spännande inköp som vi gjort av Grannen. Med lykta och hög entusiasm omber jag nämligen Grannen att vänligen skicka oss fakturor så att vi kan betala dem för varorna vi erhållit. Detta medför dock inte att en faktura inkommer. Grannen visar nämligen inga tecken på att vilja ha betalt. Vid återkontakt med Grannen utlovas jag återigen att faktura kommer att skickas till oss.
Denna process kan sedan upprepas både fyra och fem gånger till olika personer, på olika nivåer, även via chefer på både Byråkraten som hos Grannen. När man då för femte gången får fatt på en ny person på Grannen, efter att alltså både muntligen och skriftligen förklarat om ärendet där man fått varan men ännu inte betalat för den, blir man ganska frustrerad när man möts av ett tämligen nonchalant svar. Denna femte gång inträffade idag.
Ett alldeles underbart brev via e-post som avslutades med "...vänligen maila mig info i frågan så skall vi se om vi kan lösa detta...".
I sådana lägen vet man inte om man ska återigen ta ett djupt andetag och för femtielvte gången dra igång samma historia återigen eller om man helt enkelt skall lyfta upp dumburken och likt killarna i "The Office" helt enkelt slänga ut den genom fönstret.
Detta kan te sig som en ganska liten incident. Men då detta upprepar sig inom en rad olika arbetsområden och återkommer med rasande upprepningar, så kan man inte annat än undra... Är detta en verklighet som inte bara drabbar byråkraten utan alla arbetsplatser. Eller är det så att jag inte bara lever, utan även arbetar i en bubbla? Min egen arbetsbubbla?
Detta och många andra bubblor kommer att blåsas kommande dagar. Men inte mer ikväll..
Godkväll och på återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar