Balans 2013-08-31

#Ekonomi

 

Den kraftiga uppgången i Precise Biometrics gör naturligtvis att det innehavet får en hög andel i porrtföljen totalt. Ligger ganska nära att sälja av en mindre post i just Precise när det träffar min målkurs. (handlar i så fall om att "säkra upp" men behålla en större del i bolaget.)

 

Avser 2013-08-31 

• Kappahl (8%)
• MQ (6%)
• Nokia (9%)
• Peab (5%)
• Ratos (10%)
• Astra (23%)
• Havsfrun (2%)
• Precise Biometrics (30%)
• Afrikafond (1%)
• Cash (4%)

  

Risken återspeglar inte alla egna gyllene regler, men dessa riktar sig främst till någon som nysparar. Samtidigt så är min ambition att öka upp de tryggare innehaven.

 

Ha en skön helg för övrigt!

Lundsbergs skola stängs ned

Ser debatten som pågår just nu på nyheterna i TV2 angående stängningen av denna privatskola. Återstår väl förvisso och se om det blir ett kortvarigt stopp. Hur som helst...

 

..debatten pågår mellan Martin Klepke, ledarskribent på Arbetet och Ebba Wallmén, f.d. elev på denna beryktade privatskola. Kan inte påstå att jag känner superempati för någon av dessa två figurer men en av dem tycker jag åtminstone är en galning.

 

Jag undrar om skolinspektionen, som nu beslutat att stänga ned denna skola, inte även borde:

- stänga alla kommunala skolor där man inte kan stoppa upprepad mobbning ?

 

Eller om en skådespelare på dramaten i Stockholm har en dålig kväll...  torde inte kulturdepartementet stiga in och stänga ned hela verksamheten?

 

Eller varför inte stänga ned hela Byråkraten AB...  för att inte organisationen kan hålla alla sina medarebetare friska varje dag ?

 

Jag kan inte påstå att jag är någon Lundsbergs-fanatiker direkt. Men ibland förstår jag faktiskt inte varför man tar till dessa kollektiva bestraffingar. Det lär knappast stoppa denna typ av aktivitet. Är helt överygad om att något kommer att hända kommande 2 veckor på någon annan skola under just nollningen.... 

 

..och jag undrar om den "skolan" även kommer att stängas då?

 

 

Ökar i Havsfrun och Ratos

#Ekonomi

 

Blev några mindre transaktioner så här i slutet på månaden.

 

Efter en fin uppgång i Nokia så minskar jag mitt innehav här. Jag behåller dock en del. Jag tror fortfarande Nokia kan komma tillbaka och återvinna marknadens förtroende. De måste även övertyga app-tillverkare så att både sociala medier och appar integreras i deras windows-telefoner. Nokias kassa börjar onekligen se lite skral ut nu efter NSN-utköpet och q3-an blir nog inte tillräckligt bra för att lyfta aktien. Men framtiden är fortfarande underbar för Nokia!

 

Ökar däremot i Ratos och Havsfrun. Två bolag som inte rosat marknaden senaste åren. båda håller dock god direktavkastning. I Ratos fall hoppas jag att transaktionsmarknaden återhämtar sig så de kan få till ett par nya exits. Spännande med deras nya "olje"-satsning och intåget på den skandinaviska biomarkanden. Nya SF kan verkligen bli en kassako. Trots allt behöver vi alternativ till nedladdningsbara filmer och det digitala utbudet i övrigt!

 

Havsfruns hedgefond-strategi kan man kanske inte kalla lysande de senaste åren. Men årets volatila marknad borde passa in i havsfruns straegi. Den höga utdelningen torde även fortgå under många år framöver, även om det sliter ner substansen. Bara att hoppas att den något slimmade organisationen och placeringarna håller uppe resultatet.

 

Därutöver en kommentar om mitt innehav i Precise Biometrics. Aktien har handlats upp dryga 75% sista 3 månaderna, samtidigt som insiders har sålt. Det är förstås lite oroande. Men genombrottet för biometrin är nu snubblande nära nu när olika lösningarna börjar integreras i mobiltelefoner runt om i världen. Om ett par år beräknas närmare 1 miljard smartphones säljas per år. Hur många av dessa kommer att ha biometriska lösningar ? 10%.. ?  20%... ?   mer ?   Det är bland annat på dessa premisser som Precise Biometrics och Fingerprint Cards handlas upp just nu.  Jag är allt annat än säker på att deras lösningar kommer att sitta i Apple/Samsung/Nokia-telefoner i framtiden. Men hoppet finns där!

 

Några kommentarer om dessa innehav?

Gyllene regel nr 3

#Ekonomi

 

Så här när månadens resurser återigen omfördelats mellan räkningar, amorteringar och sparande så tänkte jag ta tillfället i akt att addera ytterligare en grundregel/princip som genomsyrar mitt sparande.

 

Alla s.k. gyllene regler är ganska enkla, sunda, i mitt tycke och har åtminstone för mig möjliggjort ett sparande som inte fått vardagen att helt spåra ur.

 

Att alltid basera sina aktieköp/ändrade sparplaner/ekonomiska beslut på någon sorts princip om att maximal tillväxt alltid skall uppnås, anser jag vara en aning förlegat. (detta kanske får Adam Smith, Benjamin Graham, Warren Buffet och andra gamla och nya "ekonomer" att skruva sig i graven. Eller hastigt vilja kasta sig dit i fallet Bufffet.)

 

Nåväl, jag får utveckla det hela... med åtminstone en liten övertygelse om att jag tror att vi alla har någon form av last, där vi inte fattar ett beslut enligt någon sorts best-value-for-money scenario vid varje möjligt tillfälle!

 

Det kan handla om att man vägt och värderat två olika bolag och funnit det ena snäppet bättre avkastningsmässigt. Men sedan är man helt enkelt överförtjust i det andra bolagets produkter. Ett aktivt val av det varumärke man själv föredrar kan på sikt "vända om bolaget", man blir ju själv en levande reklampelare.

 

Det kan handla om två företag, med samma marginella skillnader som ovan, varav det ena har en långsiktig miljö- och hållbarhetsprofil som tilltalar dig. Skall inte denna aspekt då vägas in i ditt beslutsfattande? Kanske kan aktiva val av denna typ även möjliggöra bättre utsikter för det "andra" bolaget?

 

För egen del har jag en sådan "last" som inte skulle vara ekonomiskt försvarbar om det ifrågasattes. Det handlar om mitt privata pensionssparande.

 

För min del handlar det om 12 tkr avsatta per år till detta. Dvs samma belopp som maximalt är möjligt att "dra av" på skatten i samband med deklarationen. Denna typ av sparande är främst gynnsamt för personer som betalar statlig inkomstskatt. D v s de som på "marginalen" betalar en skatt på kanske 50-60%. Avsättningen till denna typ av sparande kan då generera en skattereduktion på kanske 6 eller 7 tkr per år. Dvs man får tillbaka mer än hälften av det man satt in. Redan nästkommande år!

 

När den privata pensionen sedan tas ut, tidigast från 55-års ålder, så får man självklart betala skatt på den "inkomsten". Vad den kommer att vara om 10, 20 eller 30 år kan såklart ingen veta med säkerhet, men man får förmoda att den kommer att vara lägre än 50% i alla fall.

 

Man kan, något förenklat säga, att om den framtida inkomstskatten (för en individ) är lägre än vad man på "marginalen" betalar idag så är det ekonomiskt "gynnsamt" att pensionsspara idag. Viktigt är även att ha i åtanke att det finns ett ekonomiskt värde i att "skjuta upp skatt". Inkomster (enligt nuvärdesprincipen) är mer värda idag än i morgon. "Samma" förhållande gäller för kostnader. Kostnader är "mer värda", läs dyrare, idag än i morgon. Därmed vill du ha inkomster idag och utgifter i morgon. (ska inte gå in djupare på det här och detta är i en högst förenklad beskrivning).

 

Med detta i åtanke så är alltså mitt incitament att pensionsspara på ekonomiska principer inte försvarbart. Men jag gör det ändå! Anledningen till att jag går emot dessa principer är att jag...

 

...planerar att, om inte förr, så åtminstone då (dvs vid 55 års ålder) ha möjlighet att helt enkelt avveckla mig från ekorrhjulet i form av arbete !

 

Självklart skulle samma möjligheter ges även om jag helt enkelt ökade mitt "vanliga" sparande med 12 tkr per år. Medlen skulle kunna växa på precis samma sätt som ett pensionssparande privat och det skulle dessutom vara möjligt att plocka ut dessa pengar i "förskott" om något akut skulle inträffa.

 

Men i detta fall är det just själva inlåsningseffekten som är finessen för min del. Det hjälper mig att faktiskt uppnå mitt mål att vid 55 års ålder kunna gå i förtida pension, eller åtminstone gå ner i tjänst. Och det hindrar mig från att sabotera den möjligheten.

 

En vanlig människa med lite självdisciplin skulle kanske inte behövt den "inlåsningen", men för mig är det faktiskt en fördel.

 

Mitt mål med detta sparande är att till 55 års ålder nå en nivå om 1 msek. Vilket jag i nuläget tycker är fullt rimligt. Om regelverket håller i sig ger 12 000 kr per år i 20 år dryga kvartsmiljonen, exklusive värdetillväxt.  Detta tillsammans med vad jag har i nuläget torde kunna hamna på denna "magiska" gräns om jag gör någorlunda lyckade aktiva val i mitt fondsparande. Men svaret får jag först om dryga 20 år. 

 

...möjligheten eller hotet att reglerna förändras måste också beaktas. Detta kommer jag att återkomma till i senare inlägg!

 

Men med detta sagt så summerar jag alltså den tredje principen... Låt inte enbart de ekonomiskt mest fördelaktiga faktorena avgöra dina "ekonomiska" val i livet.

 

Sleep tight!

 

Stenpiren

Blev en lång promenad genom kära Göteborg idag. Tror sammantaget jag kom upp i närmare 2 mil. Inte så illa! Och vädret denna sensommardag var verkligen fantastiskt. Hoppas det kan bita i några veckor till.

 

Promenerade hela vägen från läpstiftet till tysklandsterminalen, bland annat längst med älven så mycket som det gick. Nåväl, ett och annat depåstopp blev det väl vid något charmigt café i Linné eller Majorna. Det får inte bara blåsas bubblor i denna blogg, latten kan icke ringaktas.

 

Det finns många planer för just denna sträcka med främst bostäder och utbyggd spårvagnslinje. Och jag tycker det är fantastiskt att man äntligen börjar utnyttja Göteborgs härliga läge intill älven. Hela hisinge-sträckan är ljuvlig med både restauranger, bostäder och kontor längst med kajen. Och framför allt just möjligheten att kunna promenera hela sträckan längst med vattnet. Man bara hoppas att det ska bli något liknande även på "syd-sidan"!

 

Fastnade lite vid det som kallas Stenpiren. Just här ska ett terminalområde byggas, för både buss, spårvagn och snabbfärjor (får jag förmoda). Inget fel i det! Men tänk om man även kunde få Göteborgarna att samlas vid vattnet för lite sol, bad och en liten matbit med älvutsikt?

 

Jag kom att tänka på min vistelse i Geneve för kanske 5 år sedan. Där har man byggt upp en badplats mitt i Genevesjön, bara ett stenkast från stadens centrum. En pir som går ut till en naturlig eller onaturlig, jag minns inte helt, liten ö där ett par "utomhuspooler" ligger i direkt anslutning till insjön. Och här finns lite plats för sol och bad. Tänk om man kunde fått till något liknande i centrala Göteborg?  Visst, att svalka fötterna i Göta Älv är kanske inte lika renligt som att få en kallsup i Genevesjön. Men säkerligen skulle man kunna hitta en lösning på detta.

 

Piren i sig ser ju ut att vara kanske 100*50 meter. En älvpool mitt i detta. Ett par bryggor runt, ett café och en restaurang. Kanske en liten plats för solstolar. Utrymme finns ju även i anslutning till piren om man skulle vilja bygga ut.

 

Detta har inte mycket med aktiemarknaden att göra, möjligen med utsikter för stadens bostadspriser. En attraktiv stad attraherar givetvis fler invånare och höjer efterfrågan.

 

Men mest handlar det väl om att drömma lite bortanför aktiemarknaden för egen del. Man får väl se vad framtiden har att utvisa... ;)

 

 

Stenpiren i centrala Göteborg

 

 

Här torde det väl ha kunnat rymts något trevligare än en bussterminal ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Drömmen är något åt det här hållet. Men det lär man väl inte få se ?

Bains de Paquis, Geneve

Fredagsmys ger hög arbetsmoral

#Byråkraten

 

Så var denna härliga arbetsvecka till ända. Första riktigt svettiga arbetsveckan efter ett par veckor av stilla frid på byråkraten. Det märks att alla härliga svenskar börjat återvända till sina kontor, industrilokaler, affärsverksamheter och andra byggen för att återigen vässa sina knivskarpa hjärnor och flitiga fingrar. Efter sommarens vilostund torde alla gråa celler åter vaknat till liv i skallen så att man är på topp så här på den tidiga höstkanten. Några veckors insupande av den där tantsnuskboken vi alla drömt om, medan stortårna vilar på ytan av det på tok för iskalla och globalt uppvärmda hasvattnet. Detta torde väl fått samtliga geniknölar i kroppen att åter blomma ut. 

 

Men där vino tinton och kräftstjärtarna så enkelt slunkit ned, har försommarens kloka ord och individens prestationer lika hastigt spottats ut. Något som man tyvärr både kan uppleva om sig själv och sin omgvining så här den tidiga säsongen.

 

Det är som att hjärnan gått på vinteride och behöver ett par veckor för att kicka igång. Eller kanske till och med lite mer än ett par veckor, för trots allt så börjar ju semestern redan bli ett minne blott, i alla fall för egen del.

 

Riktigt så illa som ovan beskrivet är det inte. Dom flesta av oss kommer nog igång lite raskare än så. Man kan till och med uppleva det som att man aldrig har haft någon semester, utan den återfinns redan nu som ett kort bildspel någonstans där i hjärnbalken.

 

Anledningen till att jag skriver som ovan är istället att jag ibland upplever min organisation som, inte bara lite smått byråkratisk, utan även med en krydda ineffektivitet. Och då menar jag inte ett sånt där sött litet saltkar som man finner på restaurangbordet, utan ett sånt där "big-pack" storkryddepaket, som man troligen snarare finner i något halvdammigt skåp i skolans storkök.

 

Jag har i tidigare inlägg lanserat det sisyfos-arbete man får bedriva för att "bli av med pengar", men det finns troligen betydligt mer än så att lufta i en blandblogg som denna. När en organisation är tillräckligt stor, upprättas diverse centran och expertenheter för att stötta hela organisationens medarbetare. Syftet torde vara ett att skapa en så effektiv och enhetligt styrd organisation. Inom byråkraten är det tyvärr mest platt fall på det. Åtminstone inom vissa områden. Och jag tycker mig finna två huvudskäl till detta, åtminstone inom mitt område på byråkraten som tillhör det mest byråkratiska.

 

Här är det nämligen snarare en regel än ett undantag att arbetsbeskrivningar till de olika arbetsrollerna är minimala. Ja i själva verket är arbetsrollerna i sig tämligen ostrukturerade. Samtidigt återfinns ett sorts vakuum när det gäller ansvarskännande. Eller kanske är det så att ansvarskännandet blir lidande av de oroliga "arbetsbeskrivningarna". Personligen ser jag åtminstone detta som två hududproblem. Arbetsroller, eller vem gör vad och hur ska arbetsuppgifter inom en vidsträckt ram utföras. Vem bär det egentliga ansvaret för en arbetsuppgift.

 

Problem som troligen finns på de flesta arbetsplatser men som kan få smått humoristiska följder. Jag minns fortfarande den dag när jag varit frånvarande ett par timmar på något upplyftande möte. Detta var i min tidiga karriär på byråkraten när jag hade helt andra arbetsuppgifter. Jag fann en post-it lapp på min stol med den korta lydelsen: "TV på väg att trilla ned från väggen". Ja mycket riktigt var en tv för åtskilliga tusenlappar på väg att slå i backen och splittras mot betonggolvet. Men varför göra något åt det hela? Säkerligen finns det en städpatrull som kunnat ta hand om de sista spillrorna under eftermiddagsfikat.

 

På senare tid är problemen av helt annan karaktär, men ansvarsdoften är fortsatt som bortblåst. Det är som att ärenden har fått liv, och besudlats med spetälska och ingen levande varelse vill beröra det. Inte mer än för att i bästa fall kasta ett förskräckt öga på det och hastigt skicka det vidare.

 

Som ett ekande mantra hör jag någonstans i bakhuvudet ordet "mellanhand..", "mellanhand".. "mellanhand...". Och det är precis så jag känner mig. Som en mellanhand som till slut tvingas ta itu med den där spetälsksjuke patienten.

 

Naturligtvis återfinns det en gnutta överdrift i det hela, men en hel gnutta sanning oxå tyvärr. Det kanske ger sig extra mycket tillkänna en vecka när man borde ha legat nedbäddad i sängen och vilat ut höst-"förkylningen". Istället för att klämma sig igenom en 50-timmars vecka. (vilket troligen inte låter så mycket för många andra, men som är desto kämpigare för en medelålders man som jag själv med avsaknad av arbetsmoral ;).

 

Det är då ganska härligt att påminnas om en av mina kollegors dekorering på sin kontorsdörr. Kanske ligger det en gnutta överdrift i det här... men även en hel del sanning ?!

 

 

 



Lönehelg

#Ekonomi

 

Så var det strax dags för en ny lönehelg. Efter sommarens leverne i sus och dus behöver ladan fyllas på. I alla fall var detta något jag kunnat hoppats på. Tyvärr inkommer lönen först på måndagen, vilket i och för sig är ganska bra med tanke på att man får härda ut och leva något billigare under helgen.

 

I samband med löneutbetalningen genomför förmodligen de flesta svenskarna sina betalningar av räkningar, amorteringar av lån och åtminstone i i tankarna planerar månadens utgifter lite smått.

 

Detta föranleder mig att tänka på en annan gyllene regel som jag personligen tillämpar. Troligen en regel som en majoritet av alla spar-nördar redan tillämpar, men kan vara väl värd att tänka lite extara på.

 

Det handlar om att sätta av en del av sin lön, omgående när den inkommer, till sparande. Detta är en regel som säkerligen är simpel att genomföra för de flesta, men det finns troligen en skara människor som har en annan syn på det hela.

 

Dels finns det den optismistiska skaran som helt enkelt är övertygade om att de inte kommer att göra av med hela lönen under månaden och väljer att avvakta tills "slutet på månaden". Strax innan den nya lönen inkommer tänker de sig att de ska sätta av en slant till sparandet. Not a good idea, enligt mig. Har stött på, om inte många, så i alla fall ett gäng personer som tror sig klara det. Det tenderar att resultera i att det inte finns några pengar kvar i slutet av månaden och istället skjuter man på det tänkta sparandet till månaden därpå.

 

Det finns även en skara människor som inte säger sig ha råd med något aktivt sparande. Det är inte helt sällan man via media möts av dessa människor, som lever på brödrester sista dagarna i månaden, som kanske får ta dyra lånekrediter och inte har råd med nya kläder till sina barn. För att inte bli påhoppad nu så är jag fullkomligt medveten om att det finns en viss skara människor i kära goda svedala som faktiskt har det precis så här. Men jag är övertygad om att en majoritet av alla som inte tycker sig ha råd med något sparande, i själva verket, har just det..

 

Det behöver nämligen inte handla om något större sparande. Till och med en symbolisk summa om 100 kr i månaden, kan växa till sig på några år. Och jag är mer än övertygad om att i princip alla har möjligheter att genomföra detta utan att det behöver betyda att man får göra allt för stora uppoffringar under månaden. Ta ett par öl mindre under månaden, skippa den där ute-lunchen på jobbet eller köra ett inköp på Lidl istället för Hemköp. Måhända inga bra exempel men jag tror alla individer har möjligheter att göra liknande små undantag om bara viljan finns. Och för att underlätta det hela så skall man inte invänta månadens slut, utan direkt göra avsättningen till sitt sparkonto!

 

Hur stor andel av sin lön bör man sätta av till sparandet då?  Det finns ingen annan som kan avgöra det än individen själv. Men en bra måttstock är ändå att försöka spara undan 10% av sin nettolön/nettoinkomst varje månad. Får man ut 18 000 kr i månaden efter skatt, borde man kunna sätta av 1 800 kr. Om man istället väljer att sätta av 1% av sin inkomst, i detta fall 180 kr per månad, så är det fullgott det med. Det viktiga är helt enkelt att man kommer igång med ett kontinuerligt sparande.

 

För egen del, om jag inkluderar även "amorteringar" som ett sparande, så ligger min nivå strax över 30%. Det är något extremt, och vissa månader helt enkelt inte möjligt! Men ju högre ambition jag har i början av månaden desto lättare är det att vänja sig vid en viss disponibel inkomst och leverne under månaden. Jag kommer att återkomma med en annan gyllene regel inom kort som gör denna ambitionsnivå lättare att uthärda! Men mer om det senare.

 

Nu är det nämligen dags att unna sig en lyx, som jag tyvärr alltför ofta gör under kvällarna, och som inte är att rekommendera. Bryggaren slås på och efter ca kvarten har jag en ljuvlig kopp Milea-kaffe att insupa medan jag hoppar mellan alla härliga bloggar som finns där ute!

 

By the way. En dag som denna, när börsen faller mer än 1,5%, hade det väl känts ganska hyggligt att haft en portfölj med trygga och tråkiga utdelningsaktier a la:

http://www.lattebubbla.blogspot.se/2013/08/utdelningscase.html

 

Så avslutningsvis vill jag  till den gyllene regeln att skaffa sig en trygg bas med utdelningsaktier, även addera rutinen att... Sätt av en slant till sparande direkt när lönen faller in !

 

Trevlig kväll!

Utdelningscase

#Ekonomi

 

En av mina gyllene regler vid aktieinvesteringar är att skapa en trygg bas av hyggligt direktavkastande aktier. En portfölj bör, enligt mig, innehålla en sådan andel om minst 70%. Detta är förstås lättare sagt än gjort.

 

Många strävar efter att nå miljonen inom några års sparande. Och det är kanske ett spännande mål i sig! Men sannolikheten att göra såna där riktiga monsteraffärer, dvs köpa ett förhoppningsbolag när marknaden som minst tror på det och sedan sälja när haussen är som allra störst. Köpa lågt och sälja högt. Och sedan upprepa det hela i affär efter affär, med små medel som ganska raskt växer sig stort.

 

Detta äv troligen något som bara finanshajar i filmens värld, såsom Gordon Gekko, lyckas med. Förvisso verkar det som att halva användarskaran på Dagens Industris nätbaserade forum Börssnack lyckas med just detta... Man undrar dock varför man bara får reda på dessa optimalt lyckade affärer i efterhand...

 

Nåväl, detta inlägg skulle handla om s.k. utdelningscase. Detta är exempel på aktier jag rekommendera att man inhandlar för att få en hygglig grund. Det spelar egentligen ingen roll om man vill få upp sin portfölj till 10 000 kr, eller 100 000 kr, eller 1 msek. Sikta på att hålla åtminstone 70% av ditt totala portföljvärde i säkra, trygga, utdelningsfrämjande aktier. (okej, helt säkra aktieplaceringar finns naturligtvis inte. Men jag tror ni förstår vad jag menar...)

 

Och numera finns det billiga nätmäklare utan krav på insättningar, med låga courtageavgifter, så man behöver inte känna att man måste ha en förmögenhet för att starta sparandet.

 

Jag har inga målkurser i dessa trygga bolag. Det handlar istället om att sälja av hela innehavet när direktavkastningen blir så låg att det finns andra likartade "tråkbolag" som har högre prognostiserad direktavkastning. Går t.ex direktavkastningen ned från 6% till 3% på grund av att kursen gått upp i aktien är det läge att sälja. Går direktavkastningen ned mostvarande nivå på grund av sänkt utdelning (och kanske samtidigt sänkt kurs) så får man troligen ta sig en funderare i alla fall. Men det betyder inte automatiskt sälj för mig!

 

Förslag på "säkra" utdelningscase:

 

 

Astra Zeneca (Kurs 325 kr, 130816)

"Svenskt" läkemedelsebolag med stark balansräkning, hyggligt många varumärken med fortsatt ensamrätt på marknaden. Den egna forskningen har varit tämligen svag senaste åren, men här verkar det som att man just insett detta och i högre utsträckning tittar på "förvärv". Min tilltro är att senaste årens besparingsåtgärder, investeringar i externa projekt och förhoppning om att något eget projekt skall ta sig genom alla kliniska tester och godkännas av både EU/USA. Prognos direktavkastning (5,5%-6,7%, ca 18-22 kr per aktie).

 

 

Oriflame (Kurs 200 kr, 130816)

Tror de flesta någon gång varit i kontakt med detta bolag. De livnär sig främst på försäljning av skönhetsprodukter via konsulter/privatpersoner istället för att ha någon butikskedja. Viss försäljning även online. Den förstnämnda typ av försäljning kanske inte är optimal i västeuropa längre där man främst förlitar sig på andra försäljningskanaler. Tillväxten har varit svagt upp på enskilda marknader och negativ på etablerade marknader, enligt ledningen främst beroende av den "berömda" finanskrisen. På dessa nivåer räknar jag in aktien som ett utdelningscase. Jag tror främst att bolaget har stora tillväxtmöjligheter på nya marknader samt "återerövring" av östeuropa. Om inte annat torde kostnadsmedvetenheten hålla uppe ett hyggligt utdelningsbart resultat. Prognos direktavkastning (6%-8,5%, ca 12-17 kr per aktie). 

 

Telia (Kurs 47,12 kr, 130816)

Jag rekommenderade denna folkaktie i min ungdom till en gammal flickvän redan vid dess lansering. Förlåt mig för detta! Nu är dock läget ett annat med en betydligt attraktivare värdering. Det finns inga enorma (eller snabba) tillväxtmöjligheter för Telia. Det handlar om att finnas med längst fram i teknikutvecklingen på de mogna marknaderna. Och via "försiktiga" uppköp etablera sig på tillväxtmarknader. Se över kostnadsbasen och försöka effektivisera befintlig produktion. Fördelen, eller rättare sagt tryggheten, med denna typ av bolag är att marknaden är något trögare vad det gäller byte av den tjänst Telia erbjuder. Det är ungefär som med banker. Om man har ett teliaabonnemang oavsett om det är mobil, bredband eller tv, så är det inte så "enkelt" (praktiskt/emotionellt) att byta bolag. I en svag marknad kan Telia fokusera på sina kostnader och därmed ändå hålla uppe sin rörelsemarginal. I Telia finns även en "dold" möjlighet till extrautdelning kommande år. Vilket vanligen är attrakivt för dig som köpare. Prognos direktavkastning (6%-7,4%, ca 2,85-3,50 kr per aktie).

 

Havsfrun (Kurs 16,70 kr, 130816)

Havsfrun är ett investmentbolag som strävar efter att nå en absolut avkastning överstigande världsindex på lång sikt. Detta uppnås genom aktivt ägande av diverse hedgefonder världen över. I ärlighetens namn har Havsfruns förvaltare lyckats "sisodär" med att uppnå detta mål. Många år har den aktiva portföljen förvaltats av förvaltare med en helt felaktig syn på marknaden. Detta gör att aktien värderas med en kraftig substansrabatt. Vid senaste s.k. substansvärdesrapporten värderades bolaget till 23,92 kr. Det medför en substansrabatt om ca 30%. Anledningen till denna rabatt förklaras till stor del av just de många år av underprestation i bolaget. Jag tror på en något ljusare framtid för bolaget, även om tillväxtmöjligheterna är tämligen små. Bolaget delar nämligen årligen ut 1,50 kr per år, något som de gjort så länge jag kan minnas och som jag tror kommer fortsätta många år. Min tilltro är att de når upp till dessa ca 1,50 kr i vinst per år (vilket motsvarar utdelningen). Prognos direktavkastning (9% 1,50 kr per aktie).

 

Av dessa fyra innehav kan jag hålla med om att kurserna varit betydligt mer volatil, än vad som torde kunna accepteras, i åtminstone två av dessa innehav. (Oriflame och Havsfrun). Men min bedömning bygger på dagens kursnivåer. Därutöver tror jag det är viktigt att man som individ åtminstone på pappret känner till vad ett bolag i fråga sysslar med, innan man trycker på köpknappen.

 

Förutom dessa fyra utdelningscase finns ytterligare några aktier jag varmt rekommenderar:

 

Peab (kurs 37,70 kr 130816)

Fortum (kurs 15,20 Euro 130816)

Ratos (kurs 59,35 kr 130816)

MQ (krus 17,20 kr 130816)

 

Med en av mina personliga gyllene regler i åtanke, skapa ett "tryggt" innehav i din portfölj med en bas om åtminstone 70% av ditt totala innehav, så ombeder jag er en god natt! 



Jobbdröm

Någon gång i livet torde man skriva en drömdagbok. Precis när man vaknar minns man hela drömmen och dess befängdhet. Men det tar inte många sekunder innan drömmen är helt borta. Vilket troligen beror på att man är för trött för att göra något annat än somna om... men ibland så fäster sig drömmen lite längre i minnet av någon anledning.

 

I natt hade jag en jobb-relaterad dröm, vilket faktiskt ofta händer. Kanske för att arbetet på byråkraten är så spännande att hjärnan gärna vill bearbeta intrycken även under natten. Eller helt enkelt för att det händer så mycket märkligt att det triggar igång okända platser i hjärnan som vaknar till liv under natten, i drömmen.

 

Drömmen i natt handlade om att jag precis hade fått ett nytt jobb på Posten, som postsorterare och brevbärare. Man kan ju undra varför posten smög sig in i mina drömmar, då jag aldrig haft någon anställning där. Hur som helst så skulle jag under en dag få inlärning i jobbet innan jag själv skulle ta över positionen från min handledare. Lustigt nog var denna handledare en gammal klasskamrat och mycket god vän från låg- och mellanstadiet.

 

Det intressanta som hände var att jag inte fick den minsta hjälp i inlärningen. Det var snarare tvärtom. Fel besked lämnades till mig, jag instruerades att göra saker som jag, förvisso i en dröm, inte kunde tro var det korrekta sättet att utföra arbetet. Jag minns att jag lämnades allena att utföra en arbetsuppgift och halkade snabbt efter de mer erfarna kollegorna. Men ingen hjälp fanns att tillgå och min handledare höll sig undan. (Kanske kan man undra hur svårt det egentligen är att sortera post, men jag tror inte det var det viktiga budskapet i denna dröm... :)

 

Man kan även undra varför denna dröm fastnade i skallen även när jag vaknade om ett par timmar senare. Kanske för att jag själv ofta under mitt arbetsliv fått handleda nya medarbetare, men en troligare anledning är att jag varit med om just en sådan situation som i min dröm... fast i verkligheten...

 

Det var på ett elbolag i min gamla hemstad Linköping. På en avdelning i elbolaget, hade jag under en dryg vecka blivit handledd av en tämligen ointresserad tjej som var på väg att byta jobb. Veckan passerade väldigt fort, och hastigt och mindre lustigt satt man där en måndag, alltså en vecka senare, och skulle alena utföra detta jobb.. De kollegor som fanns där, ett gäng på ca 3-4 medelålders damer, arbetade delvis med samma arbetsuppgifter men syntes inte till. Man fick sannerligen krypa ned på sina bara ben och be om minsta lilla hjälp, vill jag minnas. Och det var inte uppskattat och var snarare stjälp än hjälp.

 

Jag minns specifikt ett tillfälle när en "ekonomisk fil" som jag delvis sammanställt skulle läsas in i huvudsystemet. Det var tydligt att något var fel i denna ekonomiska fil eftersom man på förhand visste vilken slutsumma man skulle komma fram till. Istället för att få hjälp med att hitta det tänkbara felet i sammanställningen så ville min kära kollega att filen skulle läsas in i systemet, tyvärr i mitt namn. Detta fick till följd, när det senare upptäcktes en differens på två olika "filer", att en hel dags arbete fick göras om helt och hållet.

 

Känslan av att ha varit rätt ute med att något var fel i den sammanställning som gjorts, och att vi redan där borde gått till botten med problemet, försvann lika hastigt som den uppkom. Istället fick jag skulden för att ha läst in en "felaktig fil". Den kollega som hade läst in filen hade plötsligt inget med det hela att göra...

 

Självklart stannade jag inte kvar på detta ställe länge. Och som tur var har jag aldrig varit med om något liknande. Men det hela fick mig att förstå att det faktisk kan förekomma olika former av utfrysning även efter skoltiden.

 

En annan sak det fick mig att tänka på är. När en person lämnar en arbetsplats, men först måste instruera en ny medarbetare i arbetet, blir handledningen då verkligen tipp topp? Samma sak när man handleder en ny medarbetare och man själv ämnar vara kvar på arbetet, gör man det bästa för att den nye ska få de bästa av förutsättningar? Finns det någon form av psykologisk faktor som gör att man medvetet, eller omedvetet, inte fullt ut kvalitetsmässigt instruerar den nya medarbetaren?

 

Jag vill verkligen tro att jag själv gör det bästa för att det ska gå så bra som möjligt för den nya. Men kanske kan man själv inte avgöra det. Och faktum är att på byråkraten har jag varit med om liknande scenarior där konflikter uppstått i samband med nyanställnignar. Mellan den nye medarbetaren och den gamle (eller handledaren). Konflikter som fått ganska stora följder. Även om jag själv inte varit inblandad i dem.

 

Det hade varit intressant att höra vad en arbetspsykolog (om någon sådan finns) hade att säga i detta ämne. Trots att man vill tro det bästa om människan, så är kanske självbevarelsedriften så stor att det smyger sig in en mörkare sida hos gemene man just vid nyanställningar...

 

Sov gott och dröm något bättre än om jobb!

En vanlig dag på byråkraten

Det finns ganska mycket att säga om min arbetsplats. Många tämligen komiska händelser som har inträffat de senaste åren, och ibland får man känslan av att det skulle räcka till en hel film.. kanske till och med en tv-serie. Möjligt att någon kär läsare är bekanting på jobbet, och sliter sitt hår om dessa rader passerar dennes ögon, men lite ska man väl tåla? (Om man är lite klok är det nämligen inte speciellt svårt att lista ut vart man jobbar... förmodar jag... )
 

Faktum är att när man jobbar på Byråkraten AB så har man till och med vissa skyldigheter att rapportera svinnet i maskineriet då och då. Och det hela måste nog ändå tas med en liten nypa salt. ;)

 

Idag var en sådan där, dag som är så lik så många andra dagar tidigare, när man känner att man bara jobbar med sådant som egentligen andra ska göra eller lösa.

 

Byråkraten gör nämligen en hel del inköp, precis som många andra företag och organisationer. Det kan röra sig om allt möjligt, såsom finfina julgardiner, lastpallar med skrivarpapper till vår papperslösa och miljöcertificerade arbetsplats eller helt enkelt någon modern och teknisk datapryl, som en Ipad. Det sistnämnda en pryl som hysteriskt mycket hjälper oss i vårt dagliga arbete... :o 

 

När dessa inköp görs förväntar man sig att det företaget som säljer dessa finfina prylar är intresserade av att få lite cash tillbaks. Det är väl det som är grejen i ett samhälle när det gäller utbyte av varor helt enkelt. Det finns lite köpare och det finns lite säljare. Varor hit, pengar dit.

 

Ibland kan det röra sig om varor eller tjänster som köps in som betingar ett ganska högt värde, vilket i åtminstone mitt huvud innebär att man som säljare, så att säga, är lite mer intresserad av att denna cash kommer in. Som privatperson är jag tillexempel mer angelägen om att verkligen få betalt när jag säljer min lägenhet än att få betalt för att jag lagt ut ett par hunkor till en kompis för en middag.

 

På mitt kära jobb på byråkraten så har vi just en sådan säljande enhet som ligger ganska nära vår egen byråkratiska verksamhet. Låt oss kalla den Byråkraten Granne AB.  På Byråkraten Granne AB (hädanefter "Grannen") är man inte det minsta intresserad av att få betalt för de varor som säljs till oss på Byråkraten AB (hädanefter Byråkraten). Detta kan få ganska osannolika scenarion att uppstå och inom detta är jag personligen ganska hårt involverad.

 

Jag tillhör nämligen en sån där dum och envis idiot som tycker det är viktigt att Grannen får betalt för de varor vi köper in av dem. Som privatperson har jag belönats med samma idiotiska egenskap. Dvs att jag i en kassa kan påpeka att de slagit in fel pris på en vara när jag ser att de slagit in ett för lågt pris. TROTS att jag många gånger märker av att de gör precis tvärtom. Och då ler jag som en blåögd svensk liten enfald skattebetalare och tycker att allt är glada gatan och betalar fullt ut det inslagna överpriset. Allt för att sedan på hemvägen svära åt mig själv och bestämma mig för att sluta handla på samma affär igen...  Vilket jag naturligtvis ändå gör några dagar senare...

 

Nåväl, det var byråkraten vi skulle prata om och inte privatsidan idag. Så åter till detta spännande inköp som vi gjort av Grannen. Med lykta och hög entusiasm omber jag nämligen Grannen att vänligen skicka oss fakturor så att vi kan betala dem för varorna vi erhållit. Detta medför dock inte att en faktura inkommer. Grannen visar nämligen inga tecken på att vilja ha betalt. Vid återkontakt med Grannen utlovas jag återigen att faktura kommer att skickas till oss.

 

Denna process kan sedan upprepas både fyra och fem gånger till olika personer, på olika nivåer, även via chefer på både Byråkraten som hos Grannen. När man då för femte gången får fatt på en ny person på Grannen, efter att alltså både muntligen och skriftligen förklarat om ärendet där man fått varan men ännu inte betalat för den, blir man ganska frustrerad när man möts av ett tämligen nonchalant svar. Denna femte gång inträffade idag.

 

Ett alldeles underbart brev via e-post som avslutades med "...vänligen maila mig info i frågan så skall vi se om vi kan lösa detta...".

 

I sådana lägen vet man inte om man ska återigen ta ett djupt andetag och för femtielvte gången dra igång samma historia återigen eller om man helt enkelt skall lyfta upp dumburken och likt killarna i "The Office" helt enkelt slänga ut den genom fönstret.

 

Detta kan te sig som en ganska liten incident. Men då detta upprepar sig inom en rad olika arbetsområden och återkommer med rasande upprepningar, så kan man inte annat än undra... Är detta en verklighet som inte bara drabbar byråkraten utan alla arbetsplatser. Eller är det så att jag inte bara lever, utan även arbetar i en bubbla? Min egen arbetsbubbla?

 

Detta och många andra bubblor kommer att blåsas kommande dagar. Men inte mer ikväll..

 

Godkväll och på återhörande!

 

 

Bubblor

Bubblor, som är den andra delen av mitt valda bloggnamn, är något som förföljt mig genom stora delar av livet.

 

Tendensen är att jag ofta befunnit mig i någon form av bubbla...

 

Man lever sitt lilla liv och tror att allt flyter på i vanlig takt. Alla händelser runt omkring en individ i en bubbla uppfattas som en del av det naturliga och individen själv känner sig som en del av verkligheten. Händelser som andra skulle uppleva som absurda blir i den lilla bubblan fullkomligt verkliga. Alla utom indivden, eller individerna om flera befinner sig i den, vet vad som kommer att hända med en sådan bubbla. Den spricker !

 

Frågan är bara hur högt och länge man färdats i denna bubbla. Ju mer in-bubblad man är desto värre blir fallet ned till verkligheten.

 

I denna blogg kommer jag dock mestadels att prata om bubblor med kopplingar till det ekonomiska. Och här finns en stor skillnad mot bubblor i det verkliga livet. Bubblorna som är kopplade till det ekonomiska behöver inte alltid vara av ondo, här har man nämligen möjligheter att tillfälligt hoppa in i en bubbla och sedan lämna den, innan den spricker. I det verkliga livet finns tyvärr, mig veterligen, inte samma möjlighet.

 

De ekonomiska bubblorna är många, och det enda vi vet med säkerhet är att de kommer att återkomma. Allt från den holländska tulpanmanin under 1600-talet till vår senaste finanskris. Olika former av bubblor (eller kriser) som man inte känner av om man befinner sig mitt i dem. Men om man upptäcker dem från utsidan finns det möjligheter att på olika sätt spekulera i dem.
 

Dessa ekonomiska bubblor kommer ofta i aggregerad form. Det vill säga när det krisas och bubblas rejält bland banker så är det oftast inte en enskild bank som krisar, utan ett flertal. Bubblor tenderar att trivas bättre i närheten av andra bubblor.

 

Men det finns mängder av enskilda bubblor, främst på aktiemarknaden. Senaste året har det varit inom biometriområdet som det bubblats rejält. Dessförinnan har det varit företag inom läkemedel och vård, gruvnäringen, banker och it-bolag.. För närvarande är det en nyfödd bransch inom så kallad 3D-printing som det skålas och bubblas rejält i.

 

Ja egentligen är det väl ingen bransch som inte varit med och bubblat. Och faktiskt i vissa fall, aktiemarknaden är ju inte det "verkliga" livet, så kan till och med bubblorna överleva, fångas in, och mjuklanda bland molnen. Det är sällan detta händer men lyckas man hitta en sådan bubbla kan man inte annat än vara nöjd. Förhoppningsvis lyckas jag pricka in någon, eller några sådana, under kommande år...

 

Ett område som jag med stort intresse följer är prisutvecklingen på bostäder. Framförallt i det område jag själv bor, d v s Göteborg. Prisutvecklingen på bostäder i hela sverige har under många år, av många, varit ett föremål för bubbelvarning. Inte minst från både IMF och EU. Men på betydligt närmare håll varnas det för den svenska bostadsbubblan.

 

Den marknad som jag specifikt nu följer är prisutvecklingen på mindre lägenheter i Göteborg. Här pekar fortsatt diverse statistik på att prisutvecklingen under många år nu har fortsatt uppåt. Jag kan inte annat än hålla med av de egna observationer jag gjort. Och trots varningar från diverse håll så kan jag inte tro att vi befinner oss i en bubbla här. Så antingen befinner jag mig själv i denna prisbubbla, helt omedveten om när det kan spricka, och ser inte verkligheten utanför. Eller så är det helt enkelt så att det är andra bedömare som har fel. Det finns nämligen en grundläggande ekonomisk teori som jag tungt lutar mig på i min egen bedömning om detta.

 

Något så enkelt som kallas utbud och efterfrågan.

 

Men mer om hur jag resonerar om detta i senare inlägg. Nu är det nämligen dags att försöka komma upp på morgnarna i tid när nya härliga dagar på Byråkraten AB väntar. Och allt ska man väl inte göra redan första dagen?

 

Eller som sverigebekantingen Ingvar Kamprad brukar säga: "Det mesta är ogjort".

 



Svenskt europafiasko...

...igen !

 

I veckan fick vi återigen uppleva den tidiga höstångesten när svenska lag gör ett helhjärtat(?) försök att ta sig vidare i de olika europeiska ligorna.

 

I Champions Leauge kvalet fick vi se Elfsborg enkelt till att börja med slå ut de Lettiska ligamästarna. En komiskt "Lett" match där hemasiffrorna skrevs till hela 7-1. Man ska dock inte dra alltför stora växlar av detta. Redan i omgången därpå blev det respass mot skotska Celtic. Visst, det var ingen drömlottning för Elfsborg direkt, men Celtic är väl inte riktigt samma lag nu som tidigare. Förvisso klarade de sig riktigt bra förra året, så jag kanske ska hålla tyst. Hur som helst så var det två ganska mediokra matcher lagen emellan där skottarna drog det längsta strået. Celtic ställs nu mot tungt motstånd i form av Kazakstanska Shakhter Karagandy. Så nog torde skottarna ta sig till miljonligan igen.

 

I Euroleage hade vi inte mindre än fyra allsvenska lag. Kära blåvitt föll (i förvisso en jämn matchserie, men vad hjälper det) mot slovakiska Trencin. Nog gick man och tänkte att det här Trencin är nog ett riktigt superlag. De tar sig säkerligen till finalen. Tyvärr var de inte bättre än att de själva sen åkta ut mot ett rumänskt mittenlag. Nåväl, blåvitt hade säkerligen tagit dem. Hrmp!

 

De tre svensklagen, Gefle, Häcken och Malmö FF klarade sig en vända till men åkte sedan ut mot lag från Azerbadjan, Wales och Schweiz. Gefle imponerade mot ett cypriotiskt gammalt Champ Leauge lag men åkte sedan ut mot ett helt okänt lag från Azerbadjan. Tror man snabbt glömmer den otroliga vändningen mot Anorthosis hemma i Sundsvall. Ja just det, Gefle har inte ens en fullgod arena så man får vackert åka norrut för att hitta en lämpligare plan.

 

Malmö var de jag hoppades mest på och de spelade riktigt hyggligt i bortamötet mot Swansea. Några avgörande ögonblick gjorde dock sorti på det första mötet. En spelare snubblar och plötsligt var det 1-0 till hemmalaget. Det torde blåsts en straff för MFF men istället kontrar walesarna in 2-0. Därefter var det lite väl hängiga miner och ytterligare två mål rasslade in. Ett omöjligt uppdrag att vända!

 

Häcken förlorade redan första hemmamötet (1-2) så där hade jag inte några större förhoppningar på hisingelaget. Lite märklig inställning tycker jag dock häckenspelaren El Kabir hade nere i bortamötet. Han sade nämligen efter matchen att han var "på väg in i spel", men när Thun gjorde 1-0 så tyckte han inte det var någon idé att hoppa in, eftersom häcken då var tvungna att göra två mål. Bortglömt var tydligen resultatet från första matchen, i och med att Häcken redan från början var tvungna att göra minst 2 mål för att ta sig vidare...

 

Jag tillhör en av de få svenskar som tar på mig nationshatten så fort det är europaspel och svenska lag spelar. Jag tror nämligen det är bra för svensk fotboll över huvudtaget om något (oavsett vilket) svenskt lag lyckas ta sig fram i de europeiska ligorna. En hatt som man varje år skamligt dock får ta av när klubbturneringarna drar igång.

 

Nåväl, helt kört är det ju inte, Elfsborg får nämligen en ny chans. Uefa har nämligen justerat i reglerna senaste åren vilket nu leder till att boråsarna får en ny chans att kvala....  till Euro League! Dubbelmötet mot danska Nordsjaelland vilket gör att det åtminstone blir minst ett lag från Norden i Euro League i år i alla fall.

 

Vi kan med nordiska ögon glädja oss åt att det finns några lag med möjligheter att ta sig vidare i europaspelet i alla fall. I Euro League har vi förutom danska Nordsjaelland även grannlaget Esjberg. I från Norge har vi Tromsö och Molde. Och extra mycket får vi hålla tummarna för FC Hafnarfjördur från Island.

 

Vad detta beror på, att vi så sällan nuförtiden lyckas komma långt i Europa, kan nog ingen lämna ett fulländat svar på. Men jag vägrar att tro att det bara handlar om pengar. Även om pengar självklart stärker möjligheten att behålla spelare och förstärka några positioner, så tror jag det finns något annat som kan väga upp för saknaden av detta. Och i ärlighetens namn så har inte de svenska klubbarna generellt sett så katastrofal ekonomi. Det finns både tv-pengar och hyggliga publikmassor till matcherna, många spelare är heltidsproffs!

 

Någon gång ska det återigen bevisas att vi inom svensk fotboll lyckas få fram bättre resultat!

 

Fram tills dess får vi kanske vifta med de röd-vit-blåa färgerna och hålla tummarna för Hafnarfjördur !

På återhörande!



Uppgång, fall och pånyttfödelse

Tanken med denna blogg är delvis att hålla igång mitt eget skrivande. Helt enkelt se till att jag inte tappar bort möjligheterna att skriva, uttrycka mig och få igång tankarna i bollen.

 

Livnär man inte sina drömmar genom att då och då så några frön, kanske tvinga fram lite dagdrömmeri, så är det mycket möjligt att drömmen förblir just... en dröm....

 

Förutom att hålla igång mitt eget intresse och lärande är självklart ett annat syfte att kanske få en och annan läsare att höja på ögonbrynen något åt ett och annat inlägg. Inläggen kommer troligen att skrivas med en gnutta allvar och en mindre portion humor så jag hoppas ingen tar illa vid sig om det blir några påhopp här och där. Det är lätt hänt... och kan vara medvetet hänt ibland.. ;)  Valda ämnen kan vara av högst varierande karaktär...

 

Ytterligare en tanke med att börja blogga igen är ju att få ur sig lite tankar om aktier och kanske kommentera min egen utveckling på detta område, och kommentera andras utveckling. Därav mitt valda rubriknamn på detta inlägg.

 

Sedan jag slutade blogga för lite drygt 2,5 år sedan har jag bytt arbete, bytt stad och delvis bytt liv.. ;)  Uppgången portföljmässigt var ju en bit ovan 300 k där i februari 2011. Därefter kom en period med betydligt sämre tillväxt i portföljen (läs nedgång), en flytt till annan stad och lägenhetsköp (vilket ytterligare tärde på kapitalet). Till dags datum har jag ruskat om i aktiekistan och helt enkelt börjat om på ny kula.. med nya mål.. mot nya uitmaningar. ;)

Utan att ge sig in på några beloppsnivåer, så ser min portfölj ut enligt följande i nuläget: (uppskattad del av totalportfölj)

• KappAhl (8%)
• MQ (7%)
• Nokia (16%)
• Peab (6%)
• Ratos (10%)
• Astra (27%)
• Havsfrun (1%)
• Precise Biometrics (21%)
• Afrikafond (1%)
• Cash (2%)

Jag kommer att kommentera dessa innehav djupare framöver givetvis. Grundtanken är att under en tid bygga upp en hygglig bas med trygga innehav till att börja med. En bas med stabila, defensiva "tråkaktier". Av ovanstående innehav räknar jag självklart in Astra till ett sådant, medan Ratos därefter ligger närmast att klassificeras som tråkaktie. En klassificering som bland annat nya VD'n Susanna Campbell verkar jobba hårt för att sudda ut dock...  

 

Därutöver har jag under senaste dryga tio åren skapat en hygglig buffert genom mitt privata pensionssparande. Ett privat penssionssparande som i sin grund inte har några ekonomiska fördelar och som jag egentligen inte alls borde gett mig in på. Men jag tror man måste göra sina ekonomiska val i vissa fall utan att uteslutande räkna på vad som ger den högsta ekonomiska avkastningen. Ibland kan det finnas andra aspekter väl värda att ta hänsyn till. Men mer om det i kommande inlägg.

 

Mitt stora bekymmer med mitt privata penssionissparande är dock de politiska vindarna som blåser nu runt framtida pensionsåldrar. Detta ämne kommer jag att återkomma till många gånger, var så säker!

 

Hoppas inte detta inlägg skrämde bort mina få stackars läsare nu.. ;) 

 

Trevlig kväll!

 

Trafikplats Linnéplatsen i Göteborg

Varje vardag morgon och eftermiddag, på min väg mot Byråkraten AB, passerar jag korsningen på Linnéplatsen.

Detta är i mitt tycke en av de konstigaste trafikplatserna som återfinns i Göteborg. Vid denna plats möts fotgängare, cyklister, billister, bussar och spårvagnar och annat löst folk som haft oturen att passera.

Jag tänkte kommentera denna plats ur ett fotgängar-perspektiv. (och jag vet att platsen ännu inte är helt färdigställd...) Men som den ser ut i dagsläget och som jag ser framför mig att den kommer att se ut kan jag inte för mina ögon förstå de arkitekter/planläggare/trafikförvaltare (eller vad kallas de?!) som ritat denna katastrofala plats.

Som fotgängare, när man ska passera denna vägkorsning, får man till att börja med hålla koll på vilka cyklister som kan tänka sig vara på hugget att dödsföraktat kasta sig ut över korsningen. Därefter gäller det att ta sig över det första övergångsstället som helt saknar vägmarkering. En skylt förkunnar för oss gående att det nog är tänkt att vara ett övergångsställe, men bilisterna verkar helt sakna samma information.

När denna första dödslek är avklarad gäller det att veta att busschafförerna är på gott humör. Har de månne mött en arg resenär tidigare under dagen kan man glatt räkna med att chaffisen inte har några planer på att sakta in utan väller fram som en ångvält. Denna s.k. busspassage ligger inklämd mellan de två gatorna där bilister skall ta sig fram i varsin riktning. Som det ser ut just nu är den tvåfilig i ena riktningen och enfilig i den andra. Detta kan jag dock ha missuppfattat.. Några fungerande trafikljus finns inte i nuläget, men ett svagt plingande ljud hörs som varning till att bussen är på väg och vill ha dig som pålägg på frukostmackan.

Klarar man detta hinder möter man alltså en till väg där billisterna far fram, troligen glada i hågen över att nyligen fått punga ut med några kronor i trängselskatt så någon barmhärtighet via bromspedalen syns troligen inte till.

Därutöver har man alltså inte bara cyklisterna som ska åt samma håll som en själv, utan även de som passerar på cykelvägarna intill trottoarkanten. Cyklister som vi alla vet är störst och som går före det mesta vill man ju inte gärna bråka med när man trippar fram till fots.

En fördel, eller nackdel?, är att sjukhuset ligger nära. Detta gör att man har mycket nära till hygglig vård såvida man får en punkterad lunga på vägen till jobbet. Samtidigt får man hålla lite utkik efter dessa fordon då de kan komma från i princip vilket håll som helst, och som av förståeliga skäl har företräde till det mesta.

Men kronan på verket måste väl ändå vara den gigantiska rondellen som är byggd mitt i allt detta. Tror inte jag har sett en så liten rondell sedan min uppväxttid där hemma på landsbygden. Skillnaden här är att rondellen i princip har 8 olika vägar anslutna till sig, varav vissa är "fler-filade". Mitt i rondellen passerar dessutom bussarna. D v s rondellen i sig är kluven i två delar, som om någon har giljotinerat en apelsin och sagt att här torde ju en avocado få plats oxå.

Min stora förundran i detta projekt är.. när man ändå under dryga 2 år grävt upp detta område, kunde man helt enkelt inte gräva kanske fem meter till i moder jord. Skapa en gång och cykeltunnel under allt detta. Försöka få bort de minst skyddade från mobilpratande billister, argsinta busschaufförer, och kanske skapa ett naturligare trafikflöde på ytan för helt enkelt fordonstrafik?

Kostnaden för detta skulle säkerligen vara 30-40 msek till men kunde det inte vara värt det? Jag är helt säker på att det kommer (om det inte redan hänt) att smälla till snart. Och vad blir inte kostnaden för en sådan kommande olycka istället?  Kanske är marken så lerig i dessa trakter att det inte går att åstadkomma detta, men mina små geologiska kunskaper säger att så nog inte är fallet.. :o

Om några månader står detta projekt helt klart. Kanske får jag omvärdera mina nuvarande uttalanden då och kela med min pudel... men tills dess kan jag inget annat säga än att jag tycker detta projekt, som förvisso i grunden är en bra idé, men vars utförande mest liknar en konstverk av Salvador Dali, borde haft ett helt helt annat utseende...

Godkväll !

Allt har sin början !

Återigen så var det dags att göra ett försök till att börja blogga. Mitt tidigare försök ändade någonstans i början av 2011 efter ett par års ynka överlevnad, varav det sista året passerade tämligen obemärkt. Bloggen hette Varning för ras, och tanken var att åtminstone använda det namnet när jag nu tar nya tag igen. Till min stora förvåning upptäckte jag att någon lagt beslag på den adressen. (http://varningforras.blogspot.se/)

Dumt nog hade jag alltså döpt min förra blogg till just varning för ras men jag hade inte ockuperat namnet. Istället hade jag ett aktierelaterat namn..och en blogg som mest berörde ekonomi, aktier och sånt trökigt. Så kanske lika bra att skrota namnet och börja om på ny kula...

...men i ärlighetens namn kommer jag nog att skriva lite tråkiga inlägg om just aktier och ekonomi, för så himla tråkigt är inte ämnet. Men därutöver hade jag nog tänkt mig kunna fylla på innehållet med vad som kan tänkas poppa upp i en vanlig göteborgares tradiga liv. Allt från gnälliga kollegor på jobbet till blåvitts framgångar och bakslag på gräsmattan.

Min förhoppning är givetvis att återkomma mer frekvent än mina tidigare bedrifter. Kanske blir det lättare att återkomma om man inte har något vettigt att blajja om ?

Namnet lattebubbla är kopplat till två av mina största intressen. Det ena lättare att begripa än det andra.. ;)

Nu har vi en underbar söndagskväll och ser fram emot morgonens härliga besök på Byråkraten AB.

Godnatt och på återhörande!