Min blogglista

lördag 3 juni 2017

Månadsuppdatering Maj

#Ekonomi

Ny månad och dags för ny uppdatering. Äntligen satte portföljen lite fart och total utveckling i sparandet/portföljutvecklingen blev 4,4%. Rensar jag bort insättningar så är tillväxten "bara" ca 2,5% under månaden. Men positivt att jag fick en månad när det hela utvecklades klart positivt! Då skall tilläggas att spekulationsportföljen under månaden har tappat nästan 10% (förvisso är den betydligt mindre än investeringsportföljen).

Under maj månad trillade även ytterligare lite utdelning in på kontot, vilket användes till nya köp. Scandi Standard, Peab och Ratos-prefen delade sammantaget ut ca 3 500 kr brutto. Under månaden blev det bara inköp i ytterligare Peab-aktier i investeringsportföljen. Detta gjordes innan utdelningen avskiljdes och totalt fyllde jag på med 75 aktier. Totalt lyckades jag skrapa ihop 575 aktier i Peab innan utdelningstidpunkten. Betydligt färre än jag tänkt mig tidigare, men då har kursen i bolaget i rask takt gått från 70-kronorsnivån till dagens ca 100 kr. På den här nivån känns det inte lika intressant att köpa in bolaget. Åtminstone är jag inte lika haussande av bolaget som jag varit tidigare under året.

I spekulationsportföljen sker fortsatta inköp av #FingerprintCards. Nedsnittningen fortsätter, i rak motsats mot vad alla rekommenderar. Men jag har fortsatt svårt att inte anse att risk/rewarden på den här nivån är så pass tilltalande att jag använder alla nya medel som går in i spekulationsportföljen till just detta. Trots allt rör det sig bara om inköp av ca 50 aktier i månaden, så det får knappast styrelsen i Sunfloro att rynka på näsan.

Summering per datum 2017-05-31 enligt följande:

Investeringsportfölj:

ALM Equity Pref 500 107,75 53 875
Fortum* 350 138,35 48 421
Peab 575 103,10 59 283
Ratos 2000 42,70 85 400
Ratos Pref 30 1 834,00 55 020
Scandi Standard 400 55,00 22 000
SEB 650 104,80 68 120
Statoil* 400 151,12 60 446
Telia 2200 39,78 87 516
Afrikafond 32 474

Summa: 572 555 kr

Spekulationsportfölj:

Eniro 10000 0,22 2 241
Fingerprint 1100 28,40 31 240
Insr Insurance  1100 7,12 7 837
Tobii 200 50,75 10 150

Summa: 51 468 kr

Cash: 20 393 kr

SUMMA: 644 416 kr (vid årsskifte 575 887 kr)

Utvecklingen i Investeringsportföljen har alltså varit klart positiv. Främst är det tack vare framfarten i Telia. Äntligen börjar kursen närma sig 40-kronorsnivån igen. Samtidigt har Ratos fortsatt upp något under månaden och även Fortum har avancerat något. Dvs det är mina tråkinnehav som rört på sig hyggligt. Sammantaget rör det sig om att portföljvärdet ökat med ca 30 tkr under månaden.

Utvecklingen i spekulationsportföljen är klart negativ dock. Fingerprint har tappat ytterligare nästan 10% av sitt värde under månaden och ligger nu klart under 30 kr. En nivå som vi inte sett på närmare två år! Det blir dock fortsatta inköp i bolaget så länge kursen ligger runt 30-40 kr. Och när jag nu är inne i min andra fingerprint-vända så ser jag spekulationen som tämligen långsiktig.

Under juni månad så sker en tvångsinlösen av Ratos-preffarna. Själva tvångsinlösen kan tolkas både negativt och positivt från Ratos sida och jag får fundera på vad jag ska göra av de likvider som trillar in i slutet på månaden. Det är inte helt lätt att hitta 6-7% direktavkastning just nu på marknaden, vilket motsvarar vad Ratospreffen delar ut. Men det lutar åt att jag ökar i något av mina tidigare innehav.

Ha nu en trevlig helg och njut av all eventuell sol som kan tänkas komma!

/Lattebubbla

torsdag 4 maj 2017

Månadsuppdatering April

#Ekonomi

April månads portföljuppdatering dimper ned några dagar in i maj. Detta beror delvis på de dubbla pappadagarna som ätit upp en del tid sista dagarna. Med dubbla pappadagar menar jag för övrigt att det numera både finns barn och föräldrar att sköta om numera, vilket gör att tiden till att utföra dessa summeringar sällan finns över. Men ingalunda skall det betyda att ni kära läsare slutligen skulle gå miste om april månads uppföljning!

Det har varit en tämligen medioker månad ånyo. Portföljen har förvisso växt, exklusive insättningar, men det är på extremt marginell nivå. Istället så får jag glädja mig åt att April månad är, och kommer att vara, en härlig månad sett till utdelningsnivåer. Det är under denna månad en större del av utdelningarna trillar in på kontot, vilket leder till nya köp. Jag har även passat på att använda utdelningen till köp i företag som har stundande utdelning kvar att leverera; dvs möjliggjort att jag har kunnat maximera utdelningen för året. Självklart ett nollsummespel i slutändan, men den psykologiska effekten av att se dessa "gratis-pengar" trilla in på kontot går inte att försumma helt!

Sammanställningsmässigt så ser det ut så här per 2017-04-30:

Investeringsportfölj:

ALM Equity Pref 500 103,75 51 875
Fortum* 350 128,65 45 029
Peab 500 96,80 48 400
Ratos 2000 41,54 83 080
Ratos Pref 30 1 880,00 56 400
Scandi Standard 400 53,25 21 300
SEB 650 102,00 66 300
Statoil* 400 145,91 58 363
Telia 2200 36,10 79 420
Afrikafond 31 510

Summa 541 677 kr

Spekulationsportfölj:

Eniro 10000 0,23 2 319
Fingerprint 1050 35,27 37 034
Insr Insurance  1000 7,73 7 731
Tobii 200 48,70 9 740

Summa 56 284 kr

Cash 18 814 kr

SUMMA 617 315 kr (vid årsskifte 575 887 kr)

Utökningar i investeringsportföljen har skett i Fortum och Peab. I den senare var planerna att hinna köpa in ytterligare åtminstone 100 aktier innan avskiljningsdatum för utdelning i bolaget. "Tyvärr" har kursen i Peab fullkomligt exploderat sista veckorna, så jag får helt enkelt vara nöjd om jag har råd med ca 50-75 st nya aktier här i början av maj. Peab spinner vidare på det fina helårsresultatet och har intecknat en hel del nya ordrar under det första kvartalet. Med olönsamma prestigeprojekt borta ur portföljen kan bolaget börja tjäna lite pengar igen!

Den magra spekulationsportföljen, som fortsätter att krympa trots insättningar, domineras fullkomligt av Fingerprint Cards. Man kan väl minst sagt säga att det var ett misslyckat antagande att tro att kursen bottnat vid 50-lappen. Istället är vi nere på 30-kronorsnivå och det tycks inte finnas någon botten här. Jag fortsätter dock att öka på i aktien med de insättningar jag gör. 50 nya aktier per månad blir det nu under en tid. Min målkurs är fortfarande uppåt 90 kr, och självklart hoppas jag få återse kurser över 100-lappen igen när marknadssvängningarna för biometribolaget blir något lugnare!

Det blir en kort månadsuppdatering denna gång. Jag hoppas kunna återkomma och återkoppla något beträffande dagens Fingerprint-rapport. Jag väljer dock för stunden att avvakta, då jag skulle behöva läsa igenom rapporten lite noggrannare.

Ha en underbar helg! För egen del väntar lite avkoppling på kryssning mot främmande land...!

söndag 9 april 2017

Fingerprint Cards Framtid

#Ekonomi

Det har nog inte undgått någon att Fingerprint Cards får ett något besvärligare 2017 än vad de själva trott under det fantastiska föregående året. 2016 blev ett makalöst år med en omsättning på ofattbara 6,6 miljarder kronor. Därutöver skyhög tillväxt och ett resultat på 2 miljarder kronor. En framgångssaga utan dess like, men samtidigt också ett bolag som omgärdats av ofattbart medialt intresse. Där det mediala intresset sällan har handlat om det positiva som bolaget gjort.

Personligen blev jag varse biometribranschen för över 10 år sedan och fastnade direkt. Utan att jag förstod mig på själva tekniken, eller hur man skulle kunna tjäna pengar på det, ansåg jag att det måste vara något som kommer att bli större och kommer att användas i framtiden. Snabba, smarta och enkla lösningar där man genom sina fingrar snabbt kan identifiera sig! Det blev några enstaka inköpta Precise Biometrics för 10 år sedan, och därefter har det rullat på. Med nya köp, nyemissioner, försäljningar, under både hopp och förtvivlan!

Idag vet vi att det är Fingerprint Cards som är bolaget som lyckats, och även om Precise har en fin produkt, så har de i viss mån åkt snålskjuts på Fingerprint Cards. Dvs när det gäller aktieutvecklingen!

Efter att ha köpt en mindre post Fingerprint Cards för runt 6-7 kronor, så har jag succesivt sålt av aktierna. På tok för tidigt kan man säga i efterhand, då jag gick miste om den slutgiltiga uppgången. Redan efter 100% i vinst sålde jag för första gången, och därefter sålde jag i mindre omgångar med uppgångar på flera tusen %. Tyvärr på tok för små poster mot vad det alltså kunde varit.

Men i år (och slutet på 2016) så har kursen i Fingerprint Cards dalat rejält. Vid kursen ca 80 kronor bestämde jag mig för att återigen gå in i bolaget med en mindre post. När kursen sedan dalade till 50 kronor bestämde jag mig för att utöka posten rejält! Därefter vet vi nog alla att kursen varit under 30 kronor!

Nu äger jag 1050 st aktier i Fingerprint Cards, vilket inte är en större förmögenhet, men jag har tänkt att ligga lång nu i bolaget med förhoppningen att de ska visa marknaden att de fortsatt kan göra hyggliga vinster och kan växa inom nya vertikaler.

Precis som företaget meddelat (tyvärr sent upptäckt) så kommer omsättningen att dala rejält under vintern/våren 2017. Först till q3an kan vi vänta oss en vändning. Och en sådan vändning är förstås något osäker med tanke på att vi ännu inte till fullo vet hur stor penetrationen blir av biometriska lösningar inom mobilbranschen. Vi vet heller inte hur stor del Fingerprint kommer att ta, och vi vet ännu inte exakt när den tidigare uppbyggda lagernivån når så pass låga nivåer att kunderna behöver fylla på med Fingerprints produkter.

Min tilltro för 2017 ser dock ut enligt följande.

jan-mar apr-jun jul-sep okt-dec Helår
 
Intäkter 725,0 1 000,0 1 500,0 1 750,0 4 975,0
Kostn sålda varor -435,0 -620,0 -960,0 -1 155,0 -3 170,0
Brutto 290,0 380,0 540,0 595,0 1 805,0
Förs -45,0 -50,0 -55,0 -60,0 -210,0
Admin -40,0 -45,0 -50,0 -55,0 -190,0
Utvkostn -100,0 -110,0 -115,0 -120,0 -445,0
Övr rörint 10,0 5,0 0,0 -5,0 10,0
Rörelseresultat 115,0 180,0 320,0 355,0 970,0
Finansiella int 1,0 1,0 1,0 1,0 4,0
Res före skatt 116,0 181,0 321,0 356,0 974,0
Period skattekostn -26,2 -40,9 -72,5 -80,5 -220,1
Periodens resultat 89,8 140,1 248,5 275,5 753,9
Res / aktie 0,29 0,45 0,79 0,87 2,4


Dvs ett mer än halverat försäljningstapp under första kvartalet och en bruttomarginal som så sakteliga kryper ned under 40%. För det andra kvartalet kommer vi även att se en slakt av omsättningen mot föregående år. Under det andra halvåret tar det fart igen när lager behöver fyllas på och när vi börjar få viss försäljningsintäkter från andra områden.

Varje kvartal estimerar jag kommer att ge ett mindre resultat och i slutändan landar vi på ca 750 msek i vinst för 2017 (eller 2,40 kr per aktie).

Försäljningskostnader, administrativa kostnader, liksom utvecklingskostnader fortsätter att stiga under kvartalen men jag tror att vi på sikt når en nivå där både administration och utvecklingssidan peakar. Dvs där vi får en balans på stödnivån inom organisationen och där vi ser att avsättningen till FOU är fullt tillräcklig för att generera nya produkter och nya patent.

Mina estimat för Fingerprint Cards kommande år synes nedanför:


2017 2018 2019 2020
 
 
Intäkter 4 975,0 6 500,0 8 000,0 9 500,0
Kostn sålda varor -3 170,0 -4 290,0 -5 280,0 -6 270,0
Brutto 1 805,0 2 210,0 2 720,0 3 230,0
Förs -210,0 -225,0 -250,0 -250,0
Admin -190,0 -200,0 -200,0 -200,0
Utvkostn -445,0 -450,0 -425,0 -400,0
Övr rörint 10,0 0,0 0,0 0,0
Rörelseresultat 970,0 1 335,0 1 845,0 2 380,0
Finansiella int 4,0 10,0 15,0 20,0
Res före skatt 974,0 1 345,0 1 860,0 2 400,0
Period skattekostn -220,1 -304,0 -420,4 -542,4
Periodens resultat 753,9 1 041,0 1 439,6 1 857,6
Res / aktie 2,4 3,30 4,57 5,90
 
Antal aktier (milj) 315 315 315 315
 
Utdelning 1 kr 2 kr 3 kr 4 kr

Omsättningen tar alltså fart igen år 2018, men accelererar inte i den takt som vi har sett tidigare år. Bruttomarginalen landar på cirka 34%. Att bruttomarginalen går ned ser jag som ganska naturligt då konkurrensen ökar. Nya vertikaler kan ge högre marginaler, men bidraget blir inte tillräckligt stort för att lyfta bruttomarginalen. Självklart kommer man i framtiden att titta mer på kostnadssidan och därigenom försöka hålla uppe marginaler, men det kan inte ge samma effekt som den kraftiga försäljningstillväxten tidigare år.

Mina estimat är stigande vinster under åren 2017-2020, och att utdelningen återigen blir aktuell för 2017. Resultatet 2020 landar på närmare 6 kr och med ett p/e-tal på 15 (vilket inte är orimligt) så får vi kursen 88 kronor. Min, något försiktiga, målnivå på Fingerprint Cards är därmed 88 kronor.

Estimaten är varken alltför negativa eller positiva och det finns här utrymme för avvikelser. Men det är med dessa siffror i huvudet som jag alltså återigen utökar mitt innehav i Fingerprint Cards under början av 2017. För att återigen alltså ligga lång!

Ta hand om er och varandra!

söndag 2 april 2017

Månadsavstämning mars

#Ekonomi

Mars månads avstämning 2017 går till historien. Efter några tämligen mediokra månader så blev mars månad ett riktigt bottennapp. Trots insättningar om hela 21 000 kr så backade portföljvärdet med sammantaget 600 kr. Exkluderat insättningarna så backar alltså portföljen med 21 600 kr! På mitt totala innehav motsvarar det en nedgång om ca 3%.

Uselt är bara förnamnet, men samtidigt finns det ett par förklaringar till det hela. Den största förklaringen stavas F I N G E R P R I N T  C A R D S. Återigen återfinns bolaget i rubrikerna i mitt livssparande, och denna gång återigen av negativa skäl. Nedgången i bolaget för min del summeras till ca 15 000 kr. Denna gång handlar det återigen om en vinstvarning som fick marknaden att hicka i skräck. Återigen straffas bolaget benhårt, och med benhårt menar jag inte att det var oskäligt att marknaden reagerade negativt på de nyheter som presenterades. Men återigen tror marknaden att bolaget närmar sig ruinernas brant trots att biometrimarknaden kommer att växa så det knakar kommande år. Och med den marknadsposition som Fingerprint har är det, åtminstone för mig, svårt att tro att de (bolaget) ska bli det sista alternativet i förhandlingar och upphandlingar i framtiden.

Bortser vi från Fingerprint så har det även varit utdelningsavskiljningar i både SEB och ALM Equity pref. Avskiljningar där utdelningen ännu inte trillat in på kontot. I det här fallet rör det sig om ca 4 500 tkr brutto. I och med att pengarna inte trillat in riktigt ännu i aktiedepån så får även det nedgången att framstå som större än vad den i själva verket är.

En tredje, mindre orsak, till nedgången i portföljen är Tobii som följt med Fingerprint ned i fallet. Techbolag där det råder något delade meningar om framtidsutsikter tenderar att följa varandra hand i hand. Dvs när större osäkerhet, vinstvarningar, etc, inträder för Fingerprint Cards så smittar det av sig på andra techbolag, även om de inte verkar i samma bransch. Kopplingen är kanske inte så stark, men jag kan se att den finns där!

Så till en summering av min portföljsammanställning per 2017-03-31:

Investeringsportfölj:

ALM Equity Pref 500 103,75 51 875
Fortum* 300 141,80 42 539
Peab 400 85,55 34 220
Ratos 2000 42,12 84 240
Ratos Pref 30 1 855,00 55 650
Scandi Standard 400 54,50 21 800
SEB 650 99,70 64 805
Statoil* 400 153,08 61 233
Telia 2200 37,59 82 698
Afrikafond 29 732

Summa 528 792 kr

Spekulationsportfölj:

Eniro 10000 0,33 3 250
Fingerprint 1000 36,14 36 140
Insr Insurance  1000 7,12 7 155
Tobii 200 57,75 11 550

Summa 58 095 kr

Cash 17 013 kr

SUMMA 603 900 kr (Vid årsskifte 575 887 kr)

Som synes så har jag alltså på tre månader och insättningar om strax över 50 tkr de första tre månaderna ändå bara lyckats klättra från 575 tkr till strax över 600 tkr. En tankeställare om att man kanske borde peta in alla pengar i den där indexfonden och ägna lediga tiden åt något annat?

Det är i sådana stunder jag får titta tillbaka på de fina affärer som jag ändå åstadkommit genom åren, och behålla den positiva inställningen till att så kommer att ske igen! Genom en livstid av sparande så kommer man att råka ut för både dalar och toppar, och i fallet Fingerprint så var det en osannolikt positiv resa jag tidigare genomgick, och en osannolikt negativ som skett nu. Det finns inget som säger att jag inte kan nå liknande affärer i framtiden, även om mitt fokus fortsatt kommer att ligga i investeringsportföljen.

Under mars månad har bara ett mindre köp i Fingerprint skett i spekulationsportföljen. Från 950 till 1000 aktier jämt. Det är inte helt osannolikt att jag faktiskt fortsätter att fylla på fingerprintaktier så länge kursen ligger i spannet 30-40 kr.

I investeringsportföljen så har jag fortsatt att plocka in SEB-aktier. 200 nya aktier har det blivit och det totala antalet summerades till 650 st lagom till utdelningen som avskildes nu under veckan. (utdelningen inkommer för övrigt på tisdag den 4e april).

Det kommer att bli fortsatta inköp i utdelningsaktier under våren och den utdelning som jag erhåller kommer att återinvesteras primärt i bolag som ännu inte delat ut under året. Fortum och Peab är två aktier jag ämnar fortsätta att öka i kommande månader.

Efter det första mediokra kvartalet kan jag inte tänka mig annat än att nästkommande kvartal blir betydligt bättre! Trevlig kväll och på återhörande!

måndag 6 mars 2017

Sagan om Jan Krabat och Ivar Sparling


”Jan Krabat och Ivar Sparling är två gamla goda vänner från den sprattliga barnaåldern. De har båda växt upp ute på landsbygden under det glada 80-talet, i kärnfamiljsförhållande, och har haft en trygg uppväxt med mat på bordet och lämpliga fritidsaktiviteter under kvällarna. Ingen av dem har fallit in i någon kriminalitet, förutom Ivar som en dag blev påkommen snattandes tre Jenka-tuggummin på den lokala bensinstationen vid 11 års ålder.

När de både med hyggligt fina betyg lämnade gymnasiet som unga vuxna begav de sig till storstaden för att plugga teoretiska ämnen och förbereda sig inför de många yrkesår som därefter komma skulle. Båda valde utbildningar där det rådde viss arbetsbrist/hygglig efterfrågan på marknaden, men där Jan föll åt det naturvetenskapliga hållet medan Ivar tyckte humaniora föll honom mer i smaken.

Efter knappt fem års studier, inräknat mindre studieuppehåll för att prova vingarna i orientaliska byar i fjärran öster, så lyckades de båda landa hyggliga arbeten och kunde påbörja sina yrkesliv. Även om de båda haft olika inriktningar på sina utbildningar hamnade de märkligt nog på samma lönenivå när de stegade in på sina respektive kontor som karriärhungriga och obeprövade individer. De hade båda förhandlat till sig en månadslön om 30 000 kr.

Dessa arbeten landade de cirkus ett decennium in på det nya milleniet och de båda insåg raskt att de nu under cirka 30 år skulle få bita i det proletära äpplet och känna dess sötma i form av monetär belöning och allt vad det kan ge med sig. Jan Krabat drömde tidigt om Panasonics hemmabiosystem, vaskande av bubbel framför lättklädda damer och sportbilar som i snigelfart kunde ta honom, genom snömodden, till sitt arbete varje dag. Ivar Sparling drömde mer om lugna hemmakvällar framför en brasa med en spännande deckare i handen och ett glas välsmakande, men inte alltför kostsamt, rött vin i handen. Båda hade drömmar som rimligen kunde anses mer eller mindre normala och acceptabla för två unga män i vigör ålder och med nyöppnade bankkonton på en av de stora bankerna i vårt vackra land.

Jan började sitt yrkesverksamma liv precis så som han drömt. På ganska kort tid hade han fattat beslut om inköp och investeringar som hade gjort självaste infrastrukturminister Anna Johansson blå av avundsjuka. Han prydde sitt hem med elektronik från både tyska elektronikkedjor och asiatiska uppstartsföretag. Även om det senare, månne, kunde betraktas ha något tveksam inställning till mänskliga rättigheter så hjälpte de oslagbara priserna Jans lägenhet till att i rask fart förändras från en studentlya till en toppmodern ungkarlslya med eleganta tekniska innovationer som fick honom att somna gott om kvällarna. Så fort arbetet kunde tillåta, vilket det åtminstone gjorde 8 veckor om året, så företog Jan befriande och avkopplande resor till exotiska resmål runt om i världen. Eftersom Jan gärna omedelbart ville konsumera dessa upplevelser räckte det inte riktigt till med den median-mediokra lön han erhöll från sin arbetsgivare. Jan fyllde därmed ut kassan på sitt högfrekventa bankkonto med befriande konsumentlån, trots allt var dessa bara ett mindre swipe borta!

Ivar som inte riktigt hade samma konsumtionsiver som sin gamle vän, fortsatte istället på ungefär samma sätt som han gjort under sin tid som student. Det vill säga han försökte leva lite mer utifrån devisen att de positiva siffror som han fann när han loggade in på sin internetbank också skulle förbli positiva i slutet på månaden. Han ville helt enkelt inte konsumera mer än vad han faktiskt tjänade varje månad. Det till trots kunde han utan vidare byta ut den delikata nudelsoppan, med en extra buljongtärning, som han åtminstone fem dagar i veckan förtärt tillsammans med två skivor skogaholmslimpor under sina studentår. Han kunde unna sig både färsk fisk till fredagsmiddagen och kunde ofta följa med sina kollegor på den eminenta lunchkrogen som låg strax intill hans kontor under vardagarna. Han kunde leva ett liv, som åtminstone han själv, uppfattade som ett liv i lyx utan att behöva tacka ja till något frihetsfinansierat bolag. Dessa telefonplågande företag som under så många kvällar försökte påminna honom om att verkligen behövde den där 30 fots-segelbåten ute i skärgården, trots hans plågosamma sjösjuka som följt honom under hela hans uppväxt. Alternativet var ju annars en fräck sportbil som Ivar absolut behövde konsumera per omgående för att livskvaliteten kunde värderas till normal. Ivar tackade dock artigt, men nej, till alla dessa bolag och valde istället varje månad att stoppa undan närmare 5 000 kr varje månad på ett aktiekonto som han såg som en möjlig buffert om något av ondo skulle hända i framtiden.

Medan åren gick, närmare bestämt 15 år, levde de båda vännerna två helt olika liv men var båda mycket nöjda med vad de åstadkommit och fått uppleva. Jan med ett liv i sus och dus och Ivar i ett liv, med hans egen måttstock, i fullt tillräckligt sus för att han skulle känna livets kittlingar under sina fötter. Tyvärr ville inte riktigt livet susa vidare i samma takt som förr, vilket de både skulle få känna på. De båda fick nämligen, vid bara 45 års ålder, uppleva hur den svenska arbetsmarknaden fullkomligt havererade och de kastades ut ur sus och dus och kraschlandade istället med buller och bång i Ylva Johanssons öppna armar och tvingades med den förnedrande upplevelsen att få skriva in sig på arbetsförmedlingens hemsidor.

Under den här tiden hade Jan Krabat byggt upp ett tämligen högt skuldberg, högt särskilt med tanke på att han trots allt haft tämligen raska inkomster under de här femton åren. Han hade nu närmare en kvarts miljon i skulder till diverse kreditinstitut men hade samtidigt en välfylld garderob med robotdammsugare, lasersvärd och en och annan Armanikostym, som tillsammans troligen betingade ett relativt högt värde på andrahandsmarknaden. Även om han knappast kunde få ihop bråkdelen av den kvartsmiljon han nu var skyldig de välmenande kreditbolagen som predikat livsnjutning under så många år.

Ivar hade istället det helt omvända. Hans 5 000 kronor som han sparat undan varje månad hade vuxit till en smärre förmögenhet. Både för att han själv var ganska aktiv i sitt sparande och hade lyckats placera sina pengar på sådant sätt att de vuxit mer än 10 % varje år i värde. Detta var något som han var väldigt stolt över, även om det medfört att han aldrig fått uppleva någon flamengodans i den karibiska övärlden, eller ej heller fått traska hem med någon gotländsk ungmö efter vaskande framåt småtimmarna på Gutekällaren under Stockholmsveckan. Ej heller hade han fått uppleva den utsökta sexrättersmenyn på Noma restaurang i Köpenhamn, där rimmad renskav prydd med samehandplockad fjällsipa för närmare just 5 000 kronor var en av huvudrätterna. Trots dessa oförglömliga uppoffringar hade han ju ändå fått äta tämligen gott och roat sig tämligen hyggligt. Även om hans festmåltider snarare varit tvårättersmenyn på Scandic hotels, fläskfiléskiva med en höftad slev Bearnaise, och den karibiska drömdansen bytts mot frusen grekisk zorbadans på Samos efter att ha fyndat en sistaminuten-resa i oktober.

Till skillnad från Jans stora skuld om dryga kvartsmiljonen hade Ivar istället byggt upp en förmögenhet på närmare två och en halv miljon kronor (!). Denna förmögenhet hade Ivar placerat på aktiemarknaden i bolag som på Floragatan i vår huvudstad kanske betraktats som lite småtråkiga. Men dessa aktier gav nu Ivar varje år 125 000 kronor i ränteintäkter, pengar som han sannerligen skulle behöva om han för en tid skulle gå arbetslös.

Jan bajsade fullkomligt i byxan när han såg sin första lönespecifikation från A-kassan, medan Ivar rynkade något bekymrat i pannan. De båda skulle få ut ca 15 000 kronor vardera i månaden vilket sannerligen inte skulle räcka till några fler ultraljudsmassagebesök och mangoinpackningar på Selma Spa för Jan. Nu skulle han, åtminstone under en tid, få nöja sig med Lidl’s engångsartiklar och smuggelsprit från Ryssland för att balansera sig till högsta punkt på Mazlovs behovstrappa. Ivar däremot kände sig tämligen trygg över sin inkomstnivå och medräknat sina fina ränteintäkter från sparkontot insåg han hastigt att han i princip skulle kunna leva på precis samma nivå som tidigare. Utan att för den delen göra sig själv mer fattig i ett långsiktigt perspektiv.

Under kommande månader medan de hårda arbetsvindarna ven över de båda gamla vännerna fick de med pannlampa och lägereld söka efter nya jobb som kunde frälsa dem från deras nuvarande situation. Ja inte så mycket frälsning kanske för Ivars del, men Jan behövde sannerligen lite kickass-terapi för att överleva dagarna utan gåsleverpastej och österrikisk guldchampagne till frukost. För Ivars del smakade morgonkaffet från Gevalia precis lika gott som tidigare även om han tyckte det var lite tråkigt att han fått skära ned på sitt sparande något under de arbetsfria månaderna.

När Jan och Ivar träffades en kväll, för övrigt på ett av Ivars gamla favorit-ölhak på söder, funderade och diskuterade de båda om hur deras liv varit och hur de såg på saker och ting idag. Det fanns ett ömsesidigt politiskt intresse så flera av deras frågor antog de att även andra människor, och politiker, begrundade över i sin vardag. Både Jan och Ivar kunde ju se hur olika deras liv varit och vilket paradigmskifte det nu plötsligt blivit för Jan att uppleva en tid bortom lönerullarnas befrielse. Jan upplevde livet och sin nuvarande situation som tämligen orättvis medan Ivar tyckte att Jan mestadels hade sin egen konsumtionshets att skylla sig för. De kunde dock inte komma fram till några gemensamma rätt eller fel i sin diskussion, men skulle gärna vilja veta vad deras omgivning tyckte. Med det lät de sina Pripps-flaskor klinga i ett avslutande skål och önskade varandra god natt och hopp om att de båda snarast möjligt skulle hitta nya arbetsattraktioner kommande månader.”

 

Sagan om Jan Krabat och Ivar Sparling är på intet sett en fullkomlig hittepå-historia. Det finns många Krabater och Sparlingare där ute som lever och lär som någon av de två ovanstående. För mig vore det intressant att både veta vad omgivningen tycker om dessa gentlemän och deras eget ansvar i följande två situationer. Framför allt handlar det om frågor som berör att slösa eller spara, vilket är ett ämne som berör mig stort. Det handlar även om konsumtionsmönster och om vilka skatter vi bör betala i vårt land, men även vilka möjligheter och skyldigheter vi har som medborgare i detta land.

Frågor som jag själv tycker är intressanta, som främst är kopplade till dessa områden och där jag i många fall har åsikter om, är bland annat:

Har vi rimliga nivåer på arbetslöshetsförsäkringen såsom den ser ut idag?

Är det rimligt att promota förtida konsumtion av varor och tjänster genom att reducera kostnaden vid upptagning av lån?

Vad händer om vi slopar avdragsrätten för konsumtionslån (och bostadslån)? För individ och för samhället i stort?

Är nuvarande nivå på kapitalskatten rimlig?

Har Ivar Sparling rätt till samma ersättning som Jan, och andra, trots att han har en kapitalinkomst om 125 000 kr per år?

Om en individ själv väljer ett visst (ekonomiskt) betteendemönster skall han senare i livet ”belönas eller ”straffas” för detta?

 

Som många förmodligen förstår så tillhör jag främst den ena kategorin av dessa två exempelmänniskor, och har kanske lite svårt att förstå vissa av de socialistiska vindarna som just nu blåser i vårt land. Alla människor skall ha rätt till en grundnivå som är tillräcklig för att vi ska kunna leva ett friskt och tryggt liv. Alla människor ska hjälpa sitt land utifrån den förutsättning man själv som individ besitter. Vi ska fortfarande som individer ha möjlighet att göra vissa val, som att t.ex skjuta upp vår konsumtion, vilket inte skall leda till att vi senare behöver straffas för vårt val.

Det känns som att curlingen nått nya höjder i samhället idag, oavsett om det gäller arbetslöshet, kriminalitet eller integration. Politiker är fruktansvärt dåliga på att fatta långsiktiga beslut, väl medvetna om att deras ämbete troligen då blir förkortat. Dessa politiker, oavsett färg, fortsätter att hejdlöst skylla på varandra och ingenstans kan man få en neutral part som faktiskt kan presentera vad som de facto är fakta! Olika grupper ställs mot varandra, och på ett ganska smaklöst sätt hjälper media till att visa hur illa skattepengar används i privat regim, oavsett hur illa motsvarande tjänst sköts inom det kommunala eller statliga. Och trots det som händer i de extremaste av socialistiska länder i Latinamerika så hyllas de av vänsterförespråkare, och den omtalade Lafferkurvan ses som ett republikanskt manipulativt verktyg för att istället rättfärdiga skattehöjningar.

Det område som jag dock främst dock riktar in mig på när det gäller skattetrycket i vårt land är kopplat till just sparandet och lånandet av pengar. I detta land ses sparande många gånger som något negativt och om man skulle ha sparat under lång tid och byggt upp en förmögenhet så betraktas man som Kung John i England. Oavsett om man i själva verket haft precis lika mycket pengar att röra sig med som alla andra, med skillnaden att man valt att lägga en del i sparbössan. Lånandet ses däremot med andra politiska ögon. Att ta lån främjas genom höga skattesubventioner. Om man faller i skuld utan att ha möjligheter att återbetala så är det självklart synd om personen i fråga och hjälp skall på alla tänkbara sätt ges. På samma sätt som i lyxfällan skall det alltid finnas någon som rycker upp dig, tar hand om dina lån och hjälper dig till jobb för att sedan belöna dig med ett körkort som tack för din medverkan! Egenansvaret känns som ett väldigt främmande fenomen och detta kan faktiskt snabbt spilla över på andra delar av samhället. Om man inte behöver ta ansvar för sin ekonomi, varför behöver man då i slutändan ta ansvar för de brott man begått?
Med dessa, högst personliga, tankar önskar jag er en fortsatt trevlig dag!